Nu vill jag ju inte påstå att de måste vara från vissa kulturer, bara att de kan finnas här, runtom dig och just nu.
Beware!
För det första så är jag ju bland de mest utlämnade eftersom jag var dum nog eller svag nog att njuta så av, att "jag fick lov att vara svagare och sjukare" och ändå fick bo så fint, så jag hade tänkt - och verkligen tänkt, att framleva mina dagar ensam och på gott och ont, i "skönt" annorlundaskap. Jag behövde inte ta det där körkortet och jag behövde inte återgå till det förhatliga mammaskapet
och inte heller till att springvikariera mig till mitt dagliga bröd..
Försök ett, att ta lappen, misslyckades och jag kände mig så grandios att jag inte beställde en uppkörning till.Känner mig fortfarande inte bekväm med, att vara frambringaren/föraren, av ett antal tusen kilo potentiellt skrot och jag tror det blir mycket för dyrt och svårt köra upp, nu när 25 år förflutit, sedan försök ett. Men tro mig. Det känns som igår.
Men vi får väl se om världen kan övertyga mig om, att det är för att jag är för gammal,som jag inte gör det, eller om det är nåt jag egentligen aldrig känt mig riktigt lockad av, att göra (och därför inte anser mig behöva anstränga mig för, nu heller).
Jag måste bara klara mig från att hamna på gatan, alltså i boendeavseende.
Jag ser kvinnorna köra glassbilen och ungdomen köra truckar här, (när jag går en promenad, utan att förblindas av att det är en solskensväg mot lyckan, som jag alltid lovat mig att vägen mot havet, här i förorten ska vara, när jag promenerar den) -och de har bara dykt upp här utan att jag vare sig märkt eller hört nåt om det, medan jag har suttit här och gömt mig. Det såg jag just idag, det är att det i alla fall inte är dom som är generation zero, utan i avseendet "arbetsoförmögna", så är det nog snarare jag.
(Fk drar pengar när jag behövde dem som mest, men också det får jag lösa).
G kan inte förstå hur jag kunnat röka ett paket tobak på bara två dagar, men då har hon inte heller förstått, hur mitt undermevetna jobbar för att reorientera sig.här och nu. Så sanslöst jobbigt.Och så denna pengaavsaknad och hunger, på det.Jag tackar gud.för hon/han/den, eller hur det nu förhåller sig med den saken, har ställt upp i detta sanslösa helvete. Och för G, tack för G!
I bloggen "i graven bredvid" finns en tjej som också "trott fel om" sitt livsprojekt och som har ännu mer nyorientering i faggorna. och att greppa och jag anar att hon inte har lust att göra den på egen hand och jag vet hur det känns.
Det senaste inlägget handlar just om att hon släpper till manssvinet för att sedan bli lämnad övergiven på årets mest gemensamma dag. Ja det är ju A och O att aldrig släppa in dem i livet, när de en gång visat sig inte hålla måttet utan bara är ute efter att få squirta av sig litet. Det är då bättre med sudoku på julafton. Åh fy för fan!
Beware!
För det första så är jag ju bland de mest utlämnade eftersom jag var dum nog eller svag nog att njuta så av, att "jag fick lov att vara svagare och sjukare" och ändå fick bo så fint, så jag hade tänkt - och verkligen tänkt, att framleva mina dagar ensam och på gott och ont, i "skönt" annorlundaskap. Jag behövde inte ta det där körkortet och jag behövde inte återgå till det förhatliga mammaskapet
och inte heller till att springvikariera mig till mitt dagliga bröd..
Försök ett, att ta lappen, misslyckades och jag kände mig så grandios att jag inte beställde en uppkörning till.Känner mig fortfarande inte bekväm med, att vara frambringaren/föraren, av ett antal tusen kilo potentiellt skrot och jag tror det blir mycket för dyrt och svårt köra upp, nu när 25 år förflutit, sedan försök ett. Men tro mig. Det känns som igår.
Men vi får väl se om världen kan övertyga mig om, att det är för att jag är för gammal,som jag inte gör det, eller om det är nåt jag egentligen aldrig känt mig riktigt lockad av, att göra (och därför inte anser mig behöva anstränga mig för, nu heller).
Jag måste bara klara mig från att hamna på gatan, alltså i boendeavseende.
Jag ser kvinnorna köra glassbilen och ungdomen köra truckar här, (när jag går en promenad, utan att förblindas av att det är en solskensväg mot lyckan, som jag alltid lovat mig att vägen mot havet, här i förorten ska vara, när jag promenerar den) -och de har bara dykt upp här utan att jag vare sig märkt eller hört nåt om det, medan jag har suttit här och gömt mig. Det såg jag just idag, det är att det i alla fall inte är dom som är generation zero, utan i avseendet "arbetsoförmögna", så är det nog snarare jag.
(Fk drar pengar när jag behövde dem som mest, men också det får jag lösa).
G kan inte förstå hur jag kunnat röka ett paket tobak på bara två dagar, men då har hon inte heller förstått, hur mitt undermevetna jobbar för att reorientera sig.här och nu. Så sanslöst jobbigt.Och så denna pengaavsaknad och hunger, på det.Jag tackar gud.för hon/han/den, eller hur det nu förhåller sig med den saken, har ställt upp i detta sanslösa helvete. Och för G, tack för G!
I bloggen "i graven bredvid" finns en tjej som också "trott fel om" sitt livsprojekt och som har ännu mer nyorientering i faggorna. och att greppa och jag anar att hon inte har lust att göra den på egen hand och jag vet hur det känns.
Det senaste inlägget handlar just om att hon släpper till manssvinet för att sedan bli lämnad övergiven på årets mest gemensamma dag. Ja det är ju A och O att aldrig släppa in dem i livet, när de en gång visat sig inte hålla måttet utan bara är ute efter att få squirta av sig litet. Det är då bättre med sudoku på julafton. Åh fy för fan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar