De bryr sig om dig och din hund!
INDEED? Och fyllekajorna på gården tycker "plötsligt" hunden "är söt". Men när jag hade "man" var ju hunden det värsta elände som fanns. Hur ska dom HA det egentligen? I landet avundsjuka och sladderintelligens och skadeglädje. Ni BEHÖVER inte tycka synd om mig. Det är inte synd om mig. Jag har de hästar jag behöver hemma. Jag får ingen tandvård och självständigt liv, eller nöjen och valmöjligheter, men jag har pli på hatet, ska ni veta.

Nu ska jag tala om vad som är det värsta eländet, i alla fall: Till "grisen" som hela tiden "behöver veta". "Samvete"? Nädå, inte alls. Småflickor har nobbat honom, för vilken gång i ordningen.

Well, he starved and his matte was ill and it will become worse.
At least someone tries to avoid it. You and your whores, get yourself a new victim, or "interest". You are already forgotten here, at least.
The city will give P a "relieving" syringe, when his time has come. So you can just show your fake interest in something else, like Swedish "röda dagar" If you only knew what that meant, you'd stop playing Swedish expert on a stupid blog. ALL you do is ridiculous, but you're too stupid to know.
Until then, the dog is my problem: You could have helped his matte instead.
But the silly, greedy ass didn't, of course.. Among the rest this country caused me, (and you), (and everyone in my way), he's my least problem. You others can obviously not tolerate I'm coping on my own, shitty slandering whores.But who must cope when others are the free producers of capitalistic shit? AND: I shall tell you. He will never eat "margarin" like you gave him? Huh? You gave him nothing - just idiot behavior. LOTS of childishness, and fake time spending.
And the others think this bore that is here, now, is "good" too. I just laugh inside, and write shit about you mens' ugly stupid requirements for "service" and cheap living, and the surroundings "thinking" about what women "deserve" need, etc, so you ugly stupid whores, can work and have nice days. I can tell you one thing: You all smell! And think you are cleverer than the rest, most of all. And no one is reliable. No one will believe you're clever, at least and "deserve" a thing, by ass wagging. It's expensive here, so he should be "happy" that someone houses him, since his former  g f has found a less boring man. But he prefers taking over the place on his own. Or "the town" be happy, if he did. And I should be "happy" and not complain. Of course they have "homes" for old ugly abandoned women. The "thankfulness" women get. And it will affect you ALL so much, and the world won't save you. Cause young women become bitter manipulated old scare crows in this country. ALL of them.When they're not capable of making "the world" pleasant for men and children anymore. And look, the "sufferings" (so much more than ANY man, if women "fail"). And take advice from the wrong men, for instance. Look at Annika Östberg, or the "Manson women", depicted through the deeds men did, as usual.
 Bye!

Om min vedervärdiga adress..

och fortsättning om styresfolket. Ni vill väl se vad folk pallar med. Drägget, som inte är så fina som ni,"anpassade", som är fullständigt över öronen upptagna, av kapitalets krav.

Jösses, vad NÄRA, att det blev turkinvasion här med. Men det är ju precis så ni vill ha det, små turkpojkar att manipulera och som springer och talar om för er hur illa det är ställt med städtanten hemma i fula områet, i fula orenoverade lägenheten .Så ni kapitalistbetjänter med eller utan, barn och man, har någon att förhöra om andras "status". Så att det blev ännu en ensamstående hynda "i det perfekta landet". En som en gång i tiden blivit med barn, preis som ni ville bli, eller skulle velat, om ni haft tid, för alla amorteringar och räntor.

Hon, den jävla hyndan i förorten, som kunde  hålla till godo, med att vänta tills ni skvallrat och lekt färdigt i bygemenskapen - och fixat, så turken kunde smita, till ett annat och varmare land.
Sen har go'a packet, en ännu sjukare kvinna att snacka skit om och ignorera. Tillika har min son MAGE att säga att det väl inte är hans sak, att kvinnor som A-L bor på Vägskälet, och att kvinnor "som jag", bor här.Gärna med litet hån i rösten, med.

 Precis som ni vill ha det, alla 45-åringa bilåkare, i er löjliga, utsmetade nonsensvärld, som ni inte vet var den kom från, eller vad den ska vara till, trots att ni från späd ålder haft fullspäckad agenda, och behärskat "aj-påddar", med alla nödvändiga "apps", sen sex månaders ålder.

Om jag blir kvar på samma adress...

och kunde bedöma härifrån, vad som är behövligt för att ta sig härifrån. Det är svårt att behöva ligga så här lågt hela tiden.Det är svårt att bedöma sig själv i relation tll de andra som finns "nu", eftersom "de andra" inte låter en få känna dom. I allmänhet tror jag de är förfärliga och att det de håller på med, är ouppnåeligt för mig. Inte för att de två faktorerna, egenskaperna och sysselsättningen, behöver vara samma sak. Däremot är de starkt sammanvävda, i min föreställningsvärld.

Inte heller vill jag gå tillbaka till deras ålder eller hormontillstånd. Jag har inte deras förmåga att så fort jag kommit hem, planera mer än till nästa dags jobb. Jag har ingen lust att skriva en ny "Bridget Jone's" dagbok.

Jag orkar inte läsa "business" bara för att vara en "bankfröken" och en eftertraktad bekantskap. Mitt psyke orkar inte vara i andras fokus "on demand", som deras tydligen klarar. (Det verkar inte finnas någon tjej man kan bo hos utan att det är en hjälplös en, som är lika svag som jag var förut, efter Dantes död. Vad jag letar efter en sådan tjej, som kan få mig att hålla ut med läsandet och med att "gå dit" där läsandet sker), (trots att jag nog inte kommer att bli "hjälpt" eller tagen på allvar där), (både lärarna och eleverna kommer utan anledning, vara elaka för elakhetens egen skull, bara för att få känna sig fulla av fördomar och förakt, "bara för att jag är jag"). Jag brukar tycka så synd om dom, när dom intar den attityden och startpositionen. (Så blir det i a f i början i en ny grupp, men det brukar gå att undanröja efter några sessioners grupparbeten).

Och det gör inget, ( ingen skillnad i mitt liv, eller om min "tanke" om mig själv) att killarna flockas kring den sötaste eller rikaste. (Om de där flickorna har jag ändå lika mycket fördomar, som de har om mig). Jag förstår dem inte alls eller målet och meningen med deras liv. "man och barn", JAHA, ja! (Jag förstår att de har knep som underlättar deras tentamina. Kanske de aldrig skulle läsa, om de inte hade tillgång till gamla tentor! Hur kan de annars hinna läsa och "brinna", om deras liv ändå går ut på pojkar och fester?)  Jag har så länge sedan accepterat en annan sorts liv för mig. Eller ändå inte. När jag tar en kurs, det  är då det är som bäst, att "ha Paco". *Live, live, forever*

T o m "ålder" accepterar jag, men bara på naturlig väg, INTE för att någon vill jag ska vara "en viss ålder". Hur kan förresten andra veta hur jag ska vara, "i en viss ålder", om de inte själva upplevt den? Märkligt! Utseendet, då, ska det inte knäcka en, eller "tröttheten"? "Pass!" Bara om jag hade tvingats vara en 45-årig hovåsfru, "nu", (eller någonsin), med det behov av omväxling och av att skapa enklaver av upplevelser (och "relief"), som jag känner, hade ännu ett fult och nödvändigt uppbrott, varit enda lösningen.

Om den här hamnar på samma adress..

Är det inte så bra. Den är liksom litet "för mycket", på ett och samma ställe. Jag skulle gärna dra nu, alltså, men känner mig liksom "överväldigad" av stadslogikerna, så jag nästan blir paralyserad.

Jag menar, man har suttit med majornapacket på Villa Belfrage och man spyr åt deras blekspetiga ungar, som de i sin egenskap av människor, som tagit gestalt som "socialkärring", uppenbarligen inte bryr sig om. Bryr sig om och bryr sig om.
De har "blitt med unge" i grevens tid.

"Karriär" först, som i allla fall avspeglar sig i ungens färgglada Converse, men det är också det enda positiva.

De får så gärna ha sina ungar och tycka de är bäst, ifall de kunde låta andra, som också tycker om sina ungar, ha dessa ifred, också.

Som sagt, så hade jag träffat A-L dagen innan och nu kan man för all del säga, att A-L har haft ett alltför långt samröre med "myndigheten" och med tanke på att den senare är lika med de förra "rödtjutskärringen", alias "socialsekreterearen" så är förstås inte A-L:s "utgångsläge", så fördelaktigt, dags dato. En del kallar det för att hon nått "vägs ände" och stället hon bor på, heter också "Vägskälet". Namnet säger också allt om göteborgsmentaliteten och om Lutheranernas människosyn.

Men hon hade i alla fall vänligheten att fråga hur det "var" med mig. "Var bor du nu"? frågade hon, precis som om hon kände (igen) mig. (Var det Anna P och som jag inte kände igen?)

Vi har två saker som är extremt dåliga i landet. Inplaceringen i "socialgrupp" och den långa , omöjliga väg för kvinnor som A-L, att ta sig ur densamma grupp.

Sunda och tåliga, skulle man kunna kalla dem, den sortens kvinnor. FÖR tåliga, för att vara sunda, kanske? För bundna av barnen, men det innebär sällan att en kvinna föredrar att leva utan dem.

Majornaborna, tillsatta av de verkliga makthavarna, agendasättarna, är de som bestämmer vem som är en riktig mor och vem som inte är det.

De är själva lika  bundna av barnen, som de ur "lägre" klasser.
De vill fördenskull, inte att nån ska bestämma över dem, deras status, eller ifall de är lämpliga som vårdnadshavare, eller ej.
De skulle aldrig själv råka ut för att bli av med barnen.
Vad beror denna skillnad på?
Hur kan ett land och en värld, så lätt, låta oskyddade kvinnor, manipuleras av mer skyddade, med "rätt" nätverk?

Har man då varit "snäll" som tagit A-L:s barn? Beror på.

ALLA vet nog att hon INTE är en dålig mamma.
Men hon kanske inte har vett välja rätt partners?
Det blir INTE bra när partnern är från öarna, styrd av en missnöjd mamma, som säkert inte blev ett dugg glad för att en Bergsjöhemlös, är hennes barnbarns mor.
Det är en evinnerlig tur, att A-L är så psykiskt och fysiskt stark.
Samtidigt är hon så "socialt" svag.
Ingen utbildning, inga jobb att tala om, faktiskt "aldrig jobbat", skulle jag tro.

 I annat fall, är emellertid den "svagare "kvinnans" dilemma, sådan här.
Sitta och vara utfattig och oefterspord, i förort och inte kunna vara glad.
Eller: Sitta och vara "mor", i city, med ett omöjligt system, som man ska se till upprätthålles och som enbart göder fördomar.
Olycklig, med en mesig man, som man "lyssnar på" (Mannen, som ser så fördömande och samtidigt "snöpt" ut, kan ju vara "socialchefen").
Sedan kan man ge barnen nya Converse , åtminstone.

För att få allt detta, bör man ha nått någon administrativ och beslutande befattning i byn.
Eller vara av handlarsläkt.
Eller ha en man som har/är något av detta,
e t c.