onsdag 25 september 2013
tisdag 10 september 2013
Priset för anpassning
är nog lägre än priset för att inte göra det.Att man kan och att dom låter en anpassa sig och att man går med på det, är nog väsentligt för ett människoliv.
Vad är då främsta orsaken till att man inte är anpassad? Det är för jobbigt. Det är många som inte vill att man ska lyckas i a f. De" tycker inte om en" om man inte passar deras tider och gör samma dagsverke. Och man gillar knappt sig själv, ens, om man inte gör det. Kommer för sent.Man kompenserar med gymtider, då känner man att man i alla fall går till något "självdisicplinerat" och där man kan få folk kasta vänliga blickar på en. Man har mod och uthållighet Då ä r man liksom lite utspejsrad.om man är som jag. Beror på man är intellektuellt lagd, det är bara inte så enkelt att man ger sig in i det där jante-spelet. Det ska va'"genuint". Man tar sig tid att snacka om det man känner sker och det är inte sprit och killar eller man och barn, hem och hushåll.
Det är försök till att förbättra ett system.Jag undrar vad det beror på? Man vill hitta"sanningen"(Sanningen "plus",är att man kan forma sin genmassa i det oändliga?Den "formade" genmassan " kan veckas och bindas "litet mer", än i sekvenser, är det inte så det är biologer? (Måste läsa på). Liberalismens idé om den "osynliga handen" som anpassar alla på en marknad så att var och en gör det den är bäst på, gäller ju bara i teorin.För man är inte bäst man blir det genom nya neuroner och synopser i hjärnan I verkligheten gör alla det de hankar sig fram på. Se Hirdmann. Men kanske det bara är "gammalt sossetänk".
Kanske att man är utspejsrad för man försvarar idéer mer än sig själv? Gör nåt med dig själv. "Satsa" är ju ALLTID mottot för en ung, och det har man ju gjort, (men man njuter inga frukter längre)(någonsin?)utan fortsätter på ett utspejsrat sätt att satsa, Fast ingen ser det. :).
Kanske "anpassning" till något som andra bestämt, helt enkelt inte går.Man ska "hålla kvar", för idealet är att "hålla". Men de är å andra sidan tråkiga männen för de har ett tråkigt liv, tycker vi kvinnor. Och parrelationer är tråkiga i långa loppet, om inte båda har själsdjup som en Bergman Så vad finns det att "hålla"?.
Själv är jag mest en avundsjuk feminist, och dessutom gammal så jag inte orkar så mycket. Eller är det hunden som "drar ner mig", gör mig sjuk och trött? Syriern sa jag kunde tävla med yngre, men varför trodde jag på det. Jag har aldrig haft förmåga göra en framtidsplan. Ett och anat dagsschema har jag dock lyckats upprätta och uppehålla, med blotta viljestyrkan implementera det på andra med, Men aldrig trott på det.. Men då hindrar man ju andras fria utveckling, så har jag tänkt. Det är det jag innerst inne tyckt hela tiden. Osynliga handen är ett tvång, ja just det! man får låsas att man med nödvändighet faktiskt följer den och gör det man är bäst på fast på för ett för kapitalismen "osynligt" sätt. Låt onkologerna leka vid sina instrument och lärarn vid sina och eleverna.vid sitt. Mödrar, gjorde samhällsinsatser styrda av socialen och patriarkatet. Tvång, kanske.Några gör vad som kallas en samhällsinsats.Elevrollen är nog roligaste sättet att vara osynligt utspejsrat samhällsnyttig på. Och lycklig samtidigt..Inte ens vara helt
osynlig behöver man vara ,som en sådan.Man får ju tenta, då visar man att potentialen för nytta finns. I universitetet gör man nytta, men inte på lägre utbildningsnivåer. Man ska inte ge sig in på "gymnasietyska", igen precis, men kanske man skulle ändå.. : Som lärare oh gruppledare, och med så mycket erfarenhet från föreläsare för större klasser, inser jag vikten med att vara rätt placerad i rätt sorts bänk, med rätt hör och synavstånd, för inlärningsprcosessen.Och aktiv bearbetning och intergrering.Längtar jag till Uppsala? Hjälp, tanken slog mig. Då får jag se till att de inte fimpar mitt studentkonto, där! *orka*Man får inte va med, inte delta med hela sitt kapital. Men det var sannerligen "beteendevetenskap" det jag ägnade mig åt. Hoppas det finns sparat det jag med stor lättnad såg att forskarna formulerat, jag tillägnade mig ämnet med stor möda, jag visste nte HR var ett universitetsämne, att det "fanns". Jämt nåt nytt, alltid någonting man intehinner tillräckligt.I Uppland,berodde det på att kylan faktiskt frös dunjackor, bl a, till stel prasslig folie: Annars såg jag Hugin och Mugin och kände Bergslagenvibbar i bergssluttningarna och närhet till min "präktiga" underbara barndoms bergslagenidyll. Men de, ungdomskamraterna, har kämpat där, jag här."The show must go on" dit "den osynliga handen" lett en.(Sicket ett trams! Jag tror att nåt "ännu osynligare än handen" lett mig!?Åt var och en en egen idoliserad och idylliserad barndom, men hur mycket GOTT, såg jag inte i dem. :)
Vad är då främsta orsaken till att man inte är anpassad? Det är för jobbigt. Det är många som inte vill att man ska lyckas i a f. De" tycker inte om en" om man inte passar deras tider och gör samma dagsverke. Och man gillar knappt sig själv, ens, om man inte gör det. Kommer för sent.Man kompenserar med gymtider, då känner man att man i alla fall går till något "självdisicplinerat" och där man kan få folk kasta vänliga blickar på en. Man har mod och uthållighet Då ä r man liksom lite utspejsrad.om man är som jag. Beror på man är intellektuellt lagd, det är bara inte så enkelt att man ger sig in i det där jante-spelet. Det ska va'"genuint". Man tar sig tid att snacka om det man känner sker och det är inte sprit och killar eller man och barn, hem och hushåll.
Det är försök till att förbättra ett system.Jag undrar vad det beror på? Man vill hitta"sanningen"(Sanningen "plus",är att man kan forma sin genmassa i det oändliga?Den "formade" genmassan " kan veckas och bindas "litet mer", än i sekvenser, är det inte så det är biologer? (Måste läsa på). Liberalismens idé om den "osynliga handen" som anpassar alla på en marknad så att var och en gör det den är bäst på, gäller ju bara i teorin.För man är inte bäst man blir det genom nya neuroner och synopser i hjärnan I verkligheten gör alla det de hankar sig fram på. Se Hirdmann. Men kanske det bara är "gammalt sossetänk".
Kanske att man är utspejsrad för man försvarar idéer mer än sig själv? Gör nåt med dig själv. "Satsa" är ju ALLTID mottot för en ung, och det har man ju gjort, (men man njuter inga frukter längre)(någonsin?)utan fortsätter på ett utspejsrat sätt att satsa, Fast ingen ser det. :).
Kanske "anpassning" till något som andra bestämt, helt enkelt inte går.Man ska "hålla kvar", för idealet är att "hålla". Men de är å andra sidan tråkiga männen för de har ett tråkigt liv, tycker vi kvinnor. Och parrelationer är tråkiga i långa loppet, om inte båda har själsdjup som en Bergman Så vad finns det att "hålla"?.
Själv är jag mest en avundsjuk feminist, och dessutom gammal så jag inte orkar så mycket. Eller är det hunden som "drar ner mig", gör mig sjuk och trött? Syriern sa jag kunde tävla med yngre, men varför trodde jag på det. Jag har aldrig haft förmåga göra en framtidsplan. Ett och anat dagsschema har jag dock lyckats upprätta och uppehålla, med blotta viljestyrkan implementera det på andra med, Men aldrig trott på det.. Men då hindrar man ju andras fria utveckling, så har jag tänkt. Det är det jag innerst inne tyckt hela tiden. Osynliga handen är ett tvång, ja just det! man får låsas att man med nödvändighet faktiskt följer den och gör det man är bäst på fast på för ett för kapitalismen "osynligt" sätt. Låt onkologerna leka vid sina instrument och lärarn vid sina och eleverna.vid sitt. Mödrar, gjorde samhällsinsatser styrda av socialen och patriarkatet. Tvång, kanske.Några gör vad som kallas en samhällsinsats.Elevrollen är nog roligaste sättet att vara osynligt utspejsrat samhällsnyttig på. Och lycklig samtidigt..Inte ens vara helt
osynlig behöver man vara ,som en sådan.Man får ju tenta, då visar man att potentialen för nytta finns. I universitetet gör man nytta, men inte på lägre utbildningsnivåer. Man ska inte ge sig in på "gymnasietyska", igen precis, men kanske man skulle ändå.. : Som lärare oh gruppledare, och med så mycket erfarenhet från föreläsare för större klasser, inser jag vikten med att vara rätt placerad i rätt sorts bänk, med rätt hör och synavstånd, för inlärningsprcosessen.Och aktiv bearbetning och intergrering.Längtar jag till Uppsala? Hjälp, tanken slog mig. Då får jag se till att de inte fimpar mitt studentkonto, där! *orka*Man får inte va med, inte delta med hela sitt kapital. Men det var sannerligen "beteendevetenskap" det jag ägnade mig åt. Hoppas det finns sparat det jag med stor lättnad såg att forskarna formulerat, jag tillägnade mig ämnet med stor möda, jag visste nte HR var ett universitetsämne, att det "fanns". Jämt nåt nytt, alltid någonting man intehinner tillräckligt.I Uppland,berodde det på att kylan faktiskt frös dunjackor, bl a, till stel prasslig folie: Annars såg jag Hugin och Mugin och kände Bergslagenvibbar i bergssluttningarna och närhet till min "präktiga" underbara barndoms bergslagenidyll. Men de, ungdomskamraterna, har kämpat där, jag här."The show must go on" dit "den osynliga handen" lett en.(Sicket ett trams! Jag tror att nåt "ännu osynligare än handen" lett mig!?Åt var och en en egen idoliserad och idylliserad barndom, men hur mycket GOTT, såg jag inte i dem. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)