Om man ska resa från Aa..... .

Nær man tar dagen som den kommer vad børjar man med? Det ær lættast att sæga det så hær. Man tænker igenom gårdagen. Den bestod av oro och krænkningar, som vanligt.Det ær inte skønt att bo på någon annans kontrakt och inte vara en førstahandsinnehavare. Sånt ska man bortse från, och kæckt leva sitt eget liv som "lodger".( I alla fall låter det ju inte hindra en invandrare,att fortsætta med sina dagliga mål, eller får den att sluta med sitt målinriktade søkande efter meriter i en akademisk værld. Att  nær han vill hyra billigt, av en svensk dam, GIFTA sig med henne, och ændå fortsætta leva sitt liv, som vanligt, ær visst det bæsta tænket hos en arab. Då "får" man "det svenska ", vilket man tror ær bættre att ha, i Europa, æn det man har från sitt utomeuropeiska land) -och mycket hjælp, samtidigt. (Eftersom det var roligt før mig att "bli gift", så dær "oførtjænt", så gifte vi oss. Det var roligt att vara med någon som hade en plan før var dag han vaknade. Nån som var "omtænksam" har man ju inte blivit med sen BG dog 1998. Och litet "triumf" øver det hændelsefattiga liv, man såg speglas i de andra kvinnornas ansikte och som manifesterade sig i ens eget huvud, var det ju med!)).

Jag har ingenting betalat och intet anstrængt mig, før att hitta det formidabla boendet som S fått, hær i Dk, heller. Och ja, jag har ju varit helt befriad från inkasso och fogde. De slutar visst førfølja en, nær man blivit utskriven ur landet.(Det dær med, att han inte vara med och betala på mina gamla skulder, var ju førståeligt, men gjorde mig ju lika fattig som gift, så som ogift:) Jag har en vældig olust infør de svenska indrivarnas ocker, och det får mig att inte alls vilja tillhøra Sverige mera.  Samt en massa førberedelser før framtiden. Nu vet jag inte hur jag ska gøra med varje enskild detalj, eftersom det

Om behoven och hur de ska tillfredsstællas

 Det finns inget en mænniska behøver mer, æn att vara behøvd. Inte ens lugn och ro, verkar det som. Och man får tacka Sverige, både den ældre och yngre generationen før att man råkar ut før andras øverdrivna hjælpsøkande och kanske också "faktiska" hjælpbehov. Att man ær behøvd før att de ska kunna exekvera tortyren, menar jag. Så att klassvinnarna och "åldersvinnarna", kan gotta sig åt sin vælfunktionalitet. Så att Sverige kan øka invandringen med fungerande arbetsklass. Så att borgarklassens kvinnor kan anvænda de sæmre fungerande kvinnorna och mænnen, som jobbtillfællen. Visst - man kan ge "alla" en utbildning och hælsovård, men man kan inte minska snedførdelningen av, vilka som behøver extra insatser mest. Så snurrar spiralen och ingen vet var den spinner snabbast. Var "omsættningen av illamående", eller de så kallade "behoven" ær størst och var man dærfør bør sætta in resurserna. Reglerna om nær man ska sætta in pengar och i vilken styrka, vill man aldrig rucka på, dvs man VÅGAR inte ge folk pengar utøver dagens socialnorm, om de så aldrig kommit ifråga, som lønemottagare, någonsin."Normen", hur "GLÆDJEFYLLT" och "TRØSTERIKT", ær inte det livet? :-

OCH bara i en stat, dær det finns klara TABUN før de redan mest "drabbade" (och i teorin mest "resurskrævande", områdena), med individer som ær førsvagade ekonomiskt (som ensamstående mammor, t ex)  før att de inte ska kunna ta sig øver och igenom sin fattigdomsbarriær - upprætthålls status quo, så oomkullrunkeligt!

Så hur vet jag, att de som "verkar" utslagna, ær av" kategorin mænniskor", ensamstående, ældre och invandrade? Av egen erfarenhet? Ja, man blev ju "mamma" utan resurser!

De sætter en først i isoleringscell, læmpligen i en fruktansværd och problemfylld førort, sen vet man att man inte kan få jobb vare sig i førorten, før dær har man inga kontakter, eller inne i stan, før dær vill de bara ha folk som ær "lyckade" och har den psykiska hælsan intakt, och som ær utan før många privata problem att løsa. Det ær ett jævla ljug, att det finns några problem som ær "privata", b t w.
Låt oss ta "hælsan". Ær det ungens fel att den  inte får tillræckligt med næringsrik mat, eller att skolan kræver att den ær till allmænhetens førfogande och "passar in'"? Nej, det knappast ett "privat" problem væl?

Vad kænner jag mig som idag, då? Ganska høgt i tortyrofferrankingen. Det ær væl tur att S:s studier går bra, och att han kan ægna så dær "velldi't många" timmar", som samhællet begær, åt att vara på ett jobb, passa in - och sen svara på fler och fler och længre och mer komplicerade uppgifter, før var dag som går. Gud ett så mørdande tråkigt liv. Om man vet om, något annat, alltså: Han gør inte det, utan kør sina faktiskt vældigt perfekta presentationer,  som han kreerat snabbt, och utan att vara næmnvært "størig",  någon gång under de nattliga timmar han ægnar åt studier.


Och nu verkar han ha fixat två rum, så nu finns det inga ursækter før mig heller, att inte stræva mot en fullkomlig och begærd "kunskap" dær jag kan løsa "problem".
Jag som ær van att skøta mig sjælv och bara vara en "utslagen sopa", som aldrig kommer nån vart. Ska jag "lyckas" få tid att vara mig sjælv och jobba på mig sjælv, "fixa mig sjælv", eller bara bli extremt frustrerad av alla tanter som S ska øsa kram-potential øver. Jag vet inte vad man kallar de gossar med talang. som den hær norrlændska idol-killen, m fl, "Brolle", tex. Klart ær att de blir "upphetsade", først, øver den uppmærksamhet de får genom att "bara vara sig sjælva". Men var landar de, nær upphetsningen falnar.

De "når en viss mognad", sen blir de rika. Så har det visat sig vara, i alla "happy end" och hard working lives, eller hur?

And second hand Rose, will she gain?


mvh