Om man ska resa från Aa..... .

Nær man tar dagen som den kommer vad børjar man med? Det ær lættast att sæga det så hær. Man tænker igenom gårdagen. Den bestod av oro och krænkningar, som vanligt.Det ær inte skønt att bo på någon annans kontrakt och inte vara en førstahandsinnehavare. Sånt ska man bortse från, och kæckt leva sitt eget liv som "lodger".( I alla fall låter det ju inte hindra en invandrare,att fortsætta med sina dagliga mål, eller får den att sluta med sitt målinriktade søkande efter meriter i en akademisk værld. Att  nær han vill hyra billigt, av en svensk dam, GIFTA sig med henne, och ændå fortsætta leva sitt liv, som vanligt, ær visst det bæsta tænket hos en arab. Då "får" man "det svenska ", vilket man tror ær bættre att ha, i Europa, æn det man har från sitt utomeuropeiska land) -och mycket hjælp, samtidigt. (Eftersom det var roligt før mig att "bli gift", så dær "oførtjænt", så gifte vi oss. Det var roligt att vara med någon som hade en plan før var dag han vaknade. Nån som var "omtænksam" har man ju inte blivit med sen BG dog 1998. Och litet "triumf" øver det hændelsefattiga liv, man såg speglas i de andra kvinnornas ansikte och som manifesterade sig i ens eget huvud, var det ju med!)).

Jag har ingenting betalat och intet anstrængt mig, før att hitta det formidabla boendet som S fått, hær i Dk, heller. Och ja, jag har ju varit helt befriad från inkasso och fogde. De slutar visst førfølja en, nær man blivit utskriven ur landet.(Det dær med, att han inte vara med och betala på mina gamla skulder, var ju førståeligt, men gjorde mig ju lika fattig som gift, så som ogift:) Jag har en vældig olust infør de svenska indrivarnas ocker, och det får mig att inte alls vilja tillhøra Sverige mera.  Samt en massa førberedelser før framtiden. Nu vet jag inte hur jag ska gøra med varje enskild detalj, eftersom det