Är det inte så bra. Den är liksom litet "för mycket", på ett och samma ställe. Jag skulle gärna dra nu, alltså, men känner mig liksom "överväldigad" av stadslogikerna, så jag nästan blir paralyserad.
Jag menar, man har suttit med majornapacket på Villa Belfrage och man spyr åt deras blekspetiga ungar, som de i sin egenskap av människor, som tagit gestalt som "socialkärring", uppenbarligen inte bryr sig om. Bryr sig om och bryr sig om.
De har "blitt med unge" i grevens tid.
"Karriär" först, som i allla fall avspeglar sig i ungens färgglada Converse, men det är också det enda positiva.
De får så gärna ha sina ungar och tycka de är bäst, ifall de kunde låta andra, som också tycker om sina ungar, ha dessa ifred, också.
Som sagt, så hade jag träffat A-L dagen innan och nu kan man för all del säga, att A-L har haft ett alltför långt samröre med "myndigheten" och med tanke på att den senare är lika med de förra "rödtjutskärringen", alias "socialsekreterearen" så är förstås inte A-L:s "utgångsläge", så fördelaktigt, dags dato. En del kallar det för att hon nått "vägs ände" och stället hon bor på, heter också "Vägskälet". Namnet säger också allt om göteborgsmentaliteten och om Lutheranernas människosyn.
Men hon hade i alla fall vänligheten att fråga hur det "var" med mig. "Var bor du nu"? frågade hon, precis som om hon kände (igen) mig. (Var det Anna P och som jag inte kände igen?)
Vi har två saker som är extremt dåliga i landet. Inplaceringen i "socialgrupp" och den långa , omöjliga väg för kvinnor som A-L, att ta sig ur densamma grupp.
Sunda och tåliga, skulle man kunna kalla dem, den sortens kvinnor. FÖR tåliga, för att vara sunda, kanske? För bundna av barnen, men det innebär sällan att en kvinna föredrar att leva utan dem.
Majornaborna, tillsatta av de verkliga makthavarna, agendasättarna, är de som bestämmer vem som är en riktig mor och vem som inte är det.
De är själva lika bundna av barnen, som de ur "lägre" klasser.
De vill fördenskull, inte att nån ska bestämma över dem, deras status, eller ifall de är lämpliga som vårdnadshavare, eller ej.
De skulle aldrig själv råka ut för att bli av med barnen.
Vad beror denna skillnad på?
Hur kan ett land och en värld, så lätt, låta oskyddade kvinnor, manipuleras av mer skyddade, med "rätt" nätverk?
Har man då varit "snäll" som tagit A-L:s barn? Beror på.
ALLA vet nog att hon INTE är en dålig mamma.
Men hon kanske inte har vett välja rätt partners?
Det blir INTE bra när partnern är från öarna, styrd av en missnöjd mamma, som säkert inte blev ett dugg glad för att en Bergsjöhemlös, är hennes barnbarns mor.
Det är en evinnerlig tur, att A-L är så psykiskt och fysiskt stark.
Samtidigt är hon så "socialt" svag.
Ingen utbildning, inga jobb att tala om, faktiskt "aldrig jobbat", skulle jag tro.
I annat fall, är emellertid den "svagare "kvinnans" dilemma, sådan här.
Sitta och vara utfattig och oefterspord, i förort och inte kunna vara glad.
Eller: Sitta och vara "mor", i city, med ett omöjligt system, som man ska se till upprätthålles och som enbart göder fördomar.
Olycklig, med en mesig man, som man "lyssnar på" (Mannen, som ser så fördömande och samtidigt "snöpt" ut, kan ju vara "socialchefen").
Sedan kan man ge barnen nya Converse , åtminstone.
För att få allt detta, bör man ha nått någon administrativ och beslutande befattning i byn.
Eller vara av handlarsläkt.
Eller ha en man som har/är något av detta,
e t c.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar