Jag vet inte om jag ständigt projicerar, men åtminstone tokjobbade hjärnan hela tiden jag var ute idag. Jycken haltade på snällt, efter gårdagens fyramila-cykeltur, så jag tog det väldigt lugnt och besinnade mig från att gå och köpa munorg (åt honom).och göra om de misslyckade försöken att sätta honom, lägga honom, eller ens placera en tass på cykelkärran och från att ta på mig själv värsta vinterstövlarna. Det blev busskuren och tålamodsprövande väntan och tjafs, när någon 30-talistkärring påstod man "ska bära vatten med sig till hunden, för så har alltid hon gjor. Jag blir arg på sån inblandning i mitt förhållande till hunden (och tanters lust att hunsa, bara för de inte har något LIV. Jag föreslog att hon skulle ta med sig en intressant bok att läsa i busskuren). (Jag tigger vatten i affärer hellre än bär det i ryggsäcken, p g a att jag alltid bär böcker med. mig också). Men Paco fick sin hämnd. Efter jag legat lugnt i gräset hemmavid och lyssnat på vacker spröd klang från kyrkan och sträckläst Tredinnick, medan jag satt och väntade på att folk skulle sluta jobbet och man fick se dem helgshoppa och att värmen skulle ge med sig, och efter jag och hunden svalkat oss vid ÖB och efter gångtunneln vid Pilegården, och jag SOMNAT, (och där gubbarna cyklar och far och flinar, men vem bryr sig?). Jag var helt slut, idag, faktiskt. Och vid en grässlänt i Frölunda med.. Just när jag packat allt och hoppat i jeansen, och bara hade dyra boken kvar, så ser jag till min fasa hur hunden står på andra sidan boken och att en sida lossnat från den. Det var "lilla striden". Nu gick det bra att placera tassen, minsann! Igår var det krigsförklaring, från båda kontrahenter, efter tre, fyra "träningspass" med hopp i cykelkorgen. Jag spelar stor drama show och lever ut ALLT, (vilket INTE är litet). Han attackerar mig och jag blir vansinnig. Var finns Cesar Millan, när man behöver honom?
 |
| Daddy(?) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar