Jag vet inte, men då på sjuttiotalet, fanns det kvinnor som inte hade
nånstans att ta vägen. De hade flyttat in till nån snubbe och sedan
blivit utkastade. Och där stod de sedan vid någon kiosk och frågade så
snällt om de kunde få en cigarett eller vad det nu kunde vara. Folk var
inte så allmänt rika och klass-skillnaderna syntes inte och begreppet
"hemlöshet" fanns inte, på min karta.Man var hela tiden så involverad
och "levererade" dagarna i ändå. Rent stressad, var man nog. :)student
med pojkvän hemma på permission från lumpen, eller student med pojkvän
jobbandes. Student på smällen och nybliven mamma, som kandidat på
lärarpraktik, med unge hemma, passad av en äldre dam. (Jösses om unga par
hade råd med nannies eller barnflicka NUförtiden)
. Man träffades aldrig, man och kvinna, när båda var "i ropet" och väldigt aktiv var "man". Man badade bäbis och sov och pumpade litet bröstmjölk, och envisades med vegetarisk mat åt ungen när han började äta fast mat Inga hushållsmaskiner, så man gjorde morotssaft per hand, genom att pressa rivna morötter genom tunna "batistnäsdukar" ,(det är väl vad jag minns av spädbarnstiden., barnet skulle vara så "rent"Plus den fantastiska utsikten över Kalmar sund där på Ängögatan).Blått! (Och de höll på att bygga Ölandsbron, så man såg det från köks-och sovrumsfönstret!) Och alla fina nya saker. Det känns, så här i efterhand, som att halva föräldraskapet gick ut på att skaffa (eller få) de där ursöta kläderna til ungen. :)
Sen dess har mycket vatten flutit: Sen man träffade och annonserade efter kvinnorna,som var barnflickor och nannies.
Elisabet, som hon hette, hon vi träffade vid kiosken, fick vara ensam hemma i den lilla ettan, med sovalkov på Stensö och ta hand om barnet, medan jag var i skolan och Betil var i Hässleholm och gjorde lumpen Och intet hände utan allt var så bra så.
*(VILKA skulle ha ordnat saker så numera Låtit en hemlös slagen kvinna ta hand om barnet. Inte en TANKE på att det var "farligt". Hon kunde ju blivit "psykotisk", medan hon tog hand om ungen, eller varit "päddophil", eller nåt*
Men de här ungarna som inte var överbeskyddade alls har blivit generation zero D v s de tror att vi inte älskar dem och de hatar oss därför. Vi är rent "livsefarliga", kan inte planera och"ska inte tro att vi är nåt", måste sättas på hem Hahaha
En sak lärde mig dessa kvinnor Jag tyckte därför att det var "a och o "att jag hade ett eget kontrakt, vad jag än skulle stöta på som "sällskap", i framtiden Skulle inte behöva stå vid en kiosk och böla Har det besannats? (Det var förresten antingen Eva Möller, den berömda flamencogitarristens mor, eller nån som kände henne, (EVA), som passade dig din gnälliga kvinnodemoniserare. :))
Jag lägger upp strategier för att ingen ska komma åt mig Jag flyttar dit jag hör "hemma", fast det har blivit svårt att veta var det är :=) Varje gång jag tänker flytta från Gbg händer något magiskt som får mig att vackla Hittade en container på en baksida av en affär, inte ens en container, en skyltbox fylld med T-shirts, små linnen och ursexiga och ett som är långt och som kan platsa som "midsommarklänning",om man tänker 60-tal och kortkort
*Nu prålar jag som en jävel, som bär Prada och som straff kommer det snart en tsunimaovåg från Mölndalsån och dränker mig*
. Man träffades aldrig, man och kvinna, när båda var "i ropet" och väldigt aktiv var "man". Man badade bäbis och sov och pumpade litet bröstmjölk, och envisades med vegetarisk mat åt ungen när han började äta fast mat Inga hushållsmaskiner, så man gjorde morotssaft per hand, genom att pressa rivna morötter genom tunna "batistnäsdukar" ,(det är väl vad jag minns av spädbarnstiden., barnet skulle vara så "rent"Plus den fantastiska utsikten över Kalmar sund där på Ängögatan).Blått! (Och de höll på att bygga Ölandsbron, så man såg det från köks-och sovrumsfönstret!) Och alla fina nya saker. Det känns, så här i efterhand, som att halva föräldraskapet gick ut på att skaffa (eller få) de där ursöta kläderna til ungen. :)
Sen dess har mycket vatten flutit: Sen man träffade och annonserade efter kvinnorna,som var barnflickor och nannies.
Elisabet, som hon hette, hon vi träffade vid kiosken, fick vara ensam hemma i den lilla ettan, med sovalkov på Stensö och ta hand om barnet, medan jag var i skolan och Betil var i Hässleholm och gjorde lumpen Och intet hände utan allt var så bra så.
*(VILKA skulle ha ordnat saker så numera Låtit en hemlös slagen kvinna ta hand om barnet. Inte en TANKE på att det var "farligt". Hon kunde ju blivit "psykotisk", medan hon tog hand om ungen, eller varit "päddophil", eller nåt*
Men de här ungarna som inte var överbeskyddade alls har blivit generation zero D v s de tror att vi inte älskar dem och de hatar oss därför. Vi är rent "livsefarliga", kan inte planera och"ska inte tro att vi är nåt", måste sättas på hem Hahaha
En sak lärde mig dessa kvinnor Jag tyckte därför att det var "a och o "att jag hade ett eget kontrakt, vad jag än skulle stöta på som "sällskap", i framtiden Skulle inte behöva stå vid en kiosk och böla Har det besannats? (Det var förresten antingen Eva Möller, den berömda flamencogitarristens mor, eller nån som kände henne, (EVA), som passade dig din gnälliga kvinnodemoniserare. :))
Jag lägger upp strategier för att ingen ska komma åt mig Jag flyttar dit jag hör "hemma", fast det har blivit svårt att veta var det är :=) Varje gång jag tänker flytta från Gbg händer något magiskt som får mig att vackla Hittade en container på en baksida av en affär, inte ens en container, en skyltbox fylld med T-shirts, små linnen och ursexiga och ett som är långt och som kan platsa som "midsommarklänning",om man tänker 60-tal och kortkort
*Nu prålar jag som en jävel, som bär Prada och som straff kommer det snart en tsunimaovåg från Mölndalsån och dränker mig*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar