och att du inte lagt bankkriser på skattebetalarnas axlar."Duttit ferje" då. Om den där discolåten du peppade åhörarna med, den var ju dösnygg. Ska försätta åhörarna i glad förväntan och altruistiskt sinnelag. Ja om det låter och luktar, så köper vi det. Oh jag vet inte, men någon får gärna förklara varför en arbetare i staden låt säga "Stockholm" ska behöva betala alltför generösa huslångivares (bankers) skulder, (som dessa inte kan driva in av LÅNTAGARNA), med försämringar i låt säga sina barns och sina föräldrars välfärd..
Och säg mig snälla statsministern, när du vurmar för generationen "min" men som snarare är mina föräldrars, som var utslitna då, (under det årtionde, du nämnde i "discotalet", som var jämlikhetshjältarna på 60-70-talet, inte finlandsinvandringens stora årtionden), vad ska hända med den outbildade arbetarens utbildade döttrar, som klassreste , men damp in i förorternas förnedring, efter de första smällarna med jämlikhet var tagna i hemmet,med modern frigörelse från hemslaveri, "MINA PLANER BLEV SÅ STORA ATT JAG KOM ATT HATA DEJ, TRALALA.(Röda Bönor)* ÅH vad vi hade KUL* men där manskåren ändå tog stärsta biten med sin"entreprenöriskhet", ekonomism, etc och ingen talade om att "ensam mamma" tar musten ur en, man ska visa "dom i stan" man är "någon" men man vill också hem till "Resterna av familjen", sin son, som minsann inte ska lida för kaoset i samhället. Kanske det kallas "mobilt", flexibelt men det är inget nytt med det, men vi var inte redo på 80-talet. Vet du varför? Vi hade flyttat runt med våra föräldrar oh vår man redan. Ville inte sonen skulle kajka med oss eller byta familjekonstellation, igen, trots alla plastförälderkonstellationer som var litet "modefluga"?! Vi ville ha fortsatt liv, oh fortsatt familj, även som ensamstående. Men attityder till kvinnor, annat än som vårdnadshavare, Reinfeldt?
Och säg mig snälla statsministern, när du vurmar för generationen "min" men som snarare är mina föräldrars, som var utslitna då, (under det årtionde, du nämnde i "discotalet", som var jämlikhetshjältarna på 60-70-talet, inte finlandsinvandringens stora årtionden), vad ska hända med den outbildade arbetarens utbildade döttrar, som klassreste , men damp in i förorternas förnedring, efter de första smällarna med jämlikhet var tagna i hemmet,med modern frigörelse från hemslaveri, "MINA PLANER BLEV SÅ STORA ATT JAG KOM ATT HATA DEJ, TRALALA.(Röda Bönor)* ÅH vad vi hade KUL* men där manskåren ändå tog stärsta biten med sin"entreprenöriskhet", ekonomism, etc och ingen talade om att "ensam mamma" tar musten ur en, man ska visa "dom i stan" man är "någon" men man vill också hem till "Resterna av familjen", sin son, som minsann inte ska lida för kaoset i samhället. Kanske det kallas "mobilt", flexibelt men det är inget nytt med det, men vi var inte redo på 80-talet. Vet du varför? Vi hade flyttat runt med våra föräldrar oh vår man redan. Ville inte sonen skulle kajka med oss eller byta familjekonstellation, igen, trots alla plastförälderkonstellationer som var litet "modefluga"?! Vi ville ha fortsatt liv, oh fortsatt familj, även som ensamstående. Men attityder till kvinnor, annat än som vårdnadshavare, Reinfeldt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar