Det var som 17 vad de blivit stora med sitt virtuella obduktionsbord i Linköping och Norrköping. Får nog in pengar till forskning där och professorn som lett forskarlaget sprack nästan av storlek. British Museum med mumier tänk att inte behöva packa upp, för att studera dem.Man kan känna hur kroppar är byggda, på det där bordet. Fråga mig inte hur. SE är en sak, men KÄNNA?Själva är vi smått förvirrade, åtminstone jag. Kan inte tänka mig att vara "on terms", att komma med idéer frimodigt, med mindre än att det är en professor som är min diskussionspartner.Konstigt nog glömde jag min "blyghet" och bidrog till seminariet.Jag är stolt för att jag inte fallit ihop under dessa nio månader i huset där mammor och pappor bor, medan de väntar på inslussning i stadens dyra lägenhetsbestånd.En annan professor emeritus var så där fyndig som professorer är. Filosof och beteendeekolog, verkade här vara två sidor av samma mynt. "Virtualiserare", med. Hur gör hunden, hur ser hunden, vilka förmågor har han.Hur tänker han, vilka sinnen använder han när har överlista haren. När haren inte syns, är han ju fortfarande där, gömd nånstans.Var han kommer dyka upp listar hunden ut. Men fågeln som flyger i 120 km, många gånger snabbare än sina bytesdjur, kanske inte planerar sin måltid med samma framförhållning och finess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar