Jag snattar litet teori av Hirschmann. Han tar upp många förbisedda aspekter och tillämpningar av sortialternativet, i ekonomin. han introducerar protestalternativet som en marknadskraft, att räkna med.
Han säger: Samhällsvetare har anammat ekonomernas förklaringsmodeller också för att beskriva politiska fenomen..Begrepp som "knapphet" och "resursallokering", kan alltså förklara både "överskott",eller "underskott" på demokrati, och varför nationalism och maktanspråk blir starkare eller svagare accentuerade i vissa typer av ekonomier: Detta enligt nationalekonomernas och samhällsvetarnas synsätt
Hirschmanns egen sorti-protest-teori håller sig starkt inom ramen för en ekonomisk ansats. Han ville övertyga om att protesten (som var en helt ny kategori för ekonomer, (Hirschmann:Sorti eller protest)), var en undervärderad faktor för att hålla en marknad i jämvikt.(sett ur företagets perspektiv, närmare bestämt, dess konkurrenssituation).
Han säger åtminstone, att protest är en undervärderad faktor för att återställa en konkurrenssituation.
(Hans förklaring görs ur ett ovanifrånperspektiv, ur företagets, och/eller statens). (Det finns säkert hyllmetrar av litteratur, som förklarar återställande av vikande marknadsandelar med marknadsanalys, stratefgi, e t c, hur man agerar i den ena eller andra, vikande konkurrenssituationen, men jag har inte läst något som förklarar vikande kundunderlag som en återställningsmekanism för företaget.Basics antar jag, som jag ska fråga läraren om, nu när jag läser organisationsteori.Eller traggla med, i min ensamhet, som med allt annat.
.Om efterfrågan och utbud är lika stora, är marknaden i jämvikt,,
men såna balanskurvor uppstår ytterst sällan. Den ekonomiska grundprincipen om pris och efterfrågan säger dock, att när varor (eller tjänster) blir billigare, så ökar efterfrågan. När varor och tjänster blir dyrare minskar således efterfrågan.
För ett maximalt producerande företag fungerar alltså metoderna sorti och protest, för att återställa en konkurrenssituation. Vikande efterfrågan (konkurrensförmåga), innebär vikande vinst, kanske konkurs.Det går bättre för ett företag som har maximerad förmåga att producera vinst eller tillväxt, och som är en stark konkurrent till andra företag, (med ett bra utbud och pris), och som har förmåga att återställa sin konkurrensförmåga,det är självklart.
Hirschmann ser ett företag som av ett eller annat slumpmässigt skäl, utsätts för prestationsförsämring. (Han antar att det finns ett intresse för att sätta temporärt svaga företag på fötter).
(Klassisk teori säger att konkurrensen fungerar som en jämviktsskapare, att bättre allokerade företag, ska ta över produktionen .Men innan det lågpresterande företaget lämnar marknaden kan det vidta åtgärder: I detta läge måste företaget se över sin konkurrenssituation, alltså vad den vikande vinsten beror på.
Exempel: Kvalitetsförsämring är vanligen inte något som är bra för ekonomisk utveckling, men kan förvandlas till något positivt, beroende på konsumentens agerande, menar Hirschmann, (som måste ha studerat kunders (mot)reaktion (om någon), genom empiriska iakttagelser). En annan "basics" economicus är väl detta: Det finns en formel, so används, för att översätta kvalitetsförsämring till en prisfaktor (ett pris).Simsalabim! En kvalitetsförsämring kan "översättas"till ökat pris.Om posten inte kommer fram, för att posttågen och bilarna, tappar den, är det en kvalitetsförsämring och kunderna måste betala för att försäkra posten. När den kvalitetsmedvetna kunden, (varken villrådig eller okunnig), väljer sorti och att få posten på annat (säkrare och ibland billigare, ibland dyrare sätt), blir den ursprungliga tjänsten oefterfrågad).
Mer om protest och sorti som mekanismer, för återställande av konkurrensförmåga följer (hoppas jag).
P S. kurslitteraturen handlar om kompetens som konkurrensfördel, och så kommer Hirschmann och säger att kompetens(effektivitet) inte är utmärkande för samhällen som producerar överskott utan att det finns ett slack som alstras fortlöpande, ett slags entropi, som gör att det produceras tillfredsställande vinst, i st f högsta möjliga (maximala) vinst.
Han säger: Samhällsvetare har anammat ekonomernas förklaringsmodeller också för att beskriva politiska fenomen..Begrepp som "knapphet" och "resursallokering", kan alltså förklara både "överskott",eller "underskott" på demokrati, och varför nationalism och maktanspråk blir starkare eller svagare accentuerade i vissa typer av ekonomier: Detta enligt nationalekonomernas och samhällsvetarnas synsätt
Hirschmanns egen sorti-protest-teori håller sig starkt inom ramen för en ekonomisk ansats. Han ville övertyga om att protesten (som var en helt ny kategori för ekonomer, (Hirschmann:Sorti eller protest)), var en undervärderad faktor för att hålla en marknad i jämvikt.(sett ur företagets perspektiv, närmare bestämt, dess konkurrenssituation).
Han säger åtminstone, att protest är en undervärderad faktor för att återställa en konkurrenssituation.
(Hans förklaring görs ur ett ovanifrånperspektiv, ur företagets, och/eller statens). (Det finns säkert hyllmetrar av litteratur, som förklarar återställande av vikande marknadsandelar med marknadsanalys, stratefgi, e t c, hur man agerar i den ena eller andra, vikande konkurrenssituationen, men jag har inte läst något som förklarar vikande kundunderlag som en återställningsmekanism för företaget.Basics antar jag, som jag ska fråga läraren om, nu när jag läser organisationsteori.Eller traggla med, i min ensamhet, som med allt annat.
.Om efterfrågan och utbud är lika stora, är marknaden i jämvikt,,
men såna balanskurvor uppstår ytterst sällan. Den ekonomiska grundprincipen om pris och efterfrågan säger dock, att när varor (eller tjänster) blir billigare, så ökar efterfrågan. När varor och tjänster blir dyrare minskar således efterfrågan.
För ett maximalt producerande företag fungerar alltså metoderna sorti och protest, för att återställa en konkurrenssituation. Vikande efterfrågan (konkurrensförmåga), innebär vikande vinst, kanske konkurs.Det går bättre för ett företag som har maximerad förmåga att producera vinst eller tillväxt, och som är en stark konkurrent till andra företag, (med ett bra utbud och pris), och som har förmåga att återställa sin konkurrensförmåga,det är självklart.
Hirschmann ser ett företag som av ett eller annat slumpmässigt skäl, utsätts för prestationsförsämring. (Han antar att det finns ett intresse för att sätta temporärt svaga företag på fötter).
(Klassisk teori säger att konkurrensen fungerar som en jämviktsskapare, att bättre allokerade företag, ska ta över produktionen .Men innan det lågpresterande företaget lämnar marknaden kan det vidta åtgärder: I detta läge måste företaget se över sin konkurrenssituation, alltså vad den vikande vinsten beror på.
Exempel: Kvalitetsförsämring är vanligen inte något som är bra för ekonomisk utveckling, men kan förvandlas till något positivt, beroende på konsumentens agerande, menar Hirschmann, (som måste ha studerat kunders (mot)reaktion (om någon), genom empiriska iakttagelser). En annan "basics" economicus är väl detta: Det finns en formel, so används, för att översätta kvalitetsförsämring till en prisfaktor (ett pris).Simsalabim! En kvalitetsförsämring kan "översättas"till ökat pris.Om posten inte kommer fram, för att posttågen och bilarna, tappar den, är det en kvalitetsförsämring och kunderna måste betala för att försäkra posten. När den kvalitetsmedvetna kunden, (varken villrådig eller okunnig), väljer sorti och att få posten på annat (säkrare och ibland billigare, ibland dyrare sätt), blir den ursprungliga tjänsten oefterfrågad).
Mer om protest och sorti som mekanismer, för återställande av konkurrensförmåga följer (hoppas jag).
P S. kurslitteraturen handlar om kompetens som konkurrensfördel, och så kommer Hirschmann och säger att kompetens(effektivitet) inte är utmärkande för samhällen som producerar överskott utan att det finns ett slack som alstras fortlöpande, ett slags entropi, som gör att det produceras tillfredsställande vinst, i st f högsta möjliga (maximala) vinst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar