To hold or to whore? Klass, kön, etnicitet.

"Gifta sig av lust"
Reflektioner kring ett TV-program.

När man såg programmet om iranska imaner och deras suror och bilderna från Iran, fick man en insikt i hur svårt "moderniteten" gör det för kvinnorna. Och för männen!
 Från arrangerat äktenskap, på familjens villkor till ett på imanernas. Där mannen rör till det för alla. Han har en förköpsrätt, till frihet, men styrs av traditionen att änkor och äldre kvinnor har "rätt" till någon som tänker på dem. Och frånskilda?
Det blir därmed inte så att han alltid "gifter sig av lust"
 om han inte kan få imanen att kontraktera ett s k
 korttidsäktenskap.

En "frihet" där han inte helt kan släppa den
 gamla traditionen att "tänka sig"/ ha en skyldighet
 gifta sig med en äldre brors fru (exempelvis) men där han köper sig
 en "urban valfrihet" av patriarkatet, i stället för att lyda familjepatriarken. En urban valfihet med ett (förnuftigare? snällare?) traditionellt tänkesätt? Förnuftigt och nödvändigt så länge det inte finns ett socialt skyddsnät, för kvinnor.Men ekonomiska garanter innebär också att det tar stopp där. För svenska kvinnan har det ju så bra, i sitt "förnuftiga" synsätt, det starkt ekonomiserade. Hon får kosta samhället, men då får hon också finna sig i det samhället erbjuder!
Man kunde inte låta bli att förundra sig över varför de där nere, för det första, inte ägnar mer tid åt att försköna sin yttre miljö,(ingen social välfärd)och för det andra, låter kvinnorna arbeta,(ingen jämställdhet). Abetarklassen i sin medelålderskris (?) kvinnorna skildrade som
beroende av männen, som är
de drivande, de som har ett arbete. De som kunnat finna en försörjning  i staden, de som
kan åstadkomma relationer, av ekonomiskt inkomstbringande slag., (som väl knappt  räcker till mer än hyra och mat, i de torra och osköna städerna)

Helt spontant:. Vad ska Teheran ta sig till? Där är ju präststyre, ända sedan Mose tid. och underklassens män drömmer om oskulder, som de alltid gjort. i alla delar av världen, medan imanerna skenheligt predikar att mannen i ett (nyuppfunnet?) modernt" äktenskap, d v s äktenskap i väntan på att det riktiga och hållbara livet ska börja, "inte får penetrera henne, vare sig framifrån, eller bakifrån". :)
 I all "välmening" och omsorg om flickebarnet som ju måste vara "ren", om och utifall, ett "riktigt kap", från en "riktig familj", med tiden gifter sig med henne, så att hon får "riktiga barn", skyddade, mätta och utbildade. :)

Västvärlden vaktar likaså på sina döttrar i medelklassen, men med arbetarklassens döttrar är det inte så noga. Gott eller ont?

Försvinner mannen, får kvinnan bära hundhuvudet, "whereever she is"-och barnet får utstå en del av förtreten. Om skilsmässor betraktades som en rationell akt, en  logisk konsekvens,  kändes den mindre som en svek, då?Men när resultatet av "försvinnandet" blir en  större börda, gör den oss till klokare människor? Särskilt kvinnor väntar med att försöka på nytt.Hon tänker sig för.

 Men i öst, urban, eller inte, tänker man två gånger. De har trots allt kvar dödsstraff på en del handlingar varav några, är såna som vi i väst i stället  kan få föräldrapeng för. Tror jag. (*Vad litet man vet*). Underhåll, finns väl bara i väst?

Men låt oss återgå till fenomenet "korttidsäktenskap". Mer där i öst, än i väst , mest i deras underklass, finns det få ting som ger människor mer status, stolthet eller annan förströelse, än just en parrelation och  de försöker därför  följa de sura-anvisningar som kan möjliggöra "korttidsäktenskap".
 
Nu kommer vi till "det heta".:)

Programmet hette "Gifta sig av lust" -
alltså motsvarande, (eller syftande på), en "erotisk besatthet", och liknande.

Denna "lust" går man då med till imanen,där man får ställa sina frågor om vad som är tillåtet och inte att göra i relation till kvinnans ålder och status på köttmarknaden.Sen betalar man sina 200 000 ( en summa, som senare nämndes i  programmet, av en "försmådd" "bordellmamma, in spe, eller för att inte använda oss av metaforer, sades "på skämt" en kvinna som erbjöd vackert sällskap till en man (och gjorde samma sak som imanerna, bara, men när en kvinna gör det, blir det "fulare", och maktlösare), i landets valuta, och får ett papper på sitt korttidsäktenskap.

Äktenskapet upphör automatiskt, efter den köpta tiden (Tiden man är korttidsgift förfogar över sin sexualitet och sin gängse partner enligt gängse förfarande). :)
Efter avtalstidens slut, tycks vad gäller ceremonier,det vara lätt att bara gå. Inga uppslitande och förhalade turer inför domstol och inga anklagelser som haglar, i bästa fall. Om man inte är nöjd med sin partner, utan tycker denne är ett stort skämt, att man själv är det, eller behandlas som man vore det, återgår man bara till sitt tidigare singelliv, efter den avtalade tiden.

Gott så? Enkelt? Är det inte precis som i Sverige/väst?

Jo! Bara med den skillnaden att tingsrätten ska ha reda på varför man skiljer sig, och andra parten och tingsrätten själv, kan förhala det.För barnens skull, för bostadens, för "smärtans", skull.".

Så om våra äktenskap är längre, är det ibland därför, att man så tydligt deklarera inför åhörarna att man lovar ära och älska, och hålla ihop tills döden skiljer en åt: I sjuttiotalets Sverige var "att ära och älska" att vara jämlika.

Dock kan ingen,  som inte var med,  förstå styrkan och kraften i "att befrias från auktoriteters" ok. Att få vara ung!Och att man sen, fullt utbildad (och snart med barn på väg:)
 möttes med överseende, i det lössläppta 70-talet, för att man ville ha upplevelser som en man, lika,
korta och intetsägande och snabbt övergående, och "fullt av dramatik, aldrig särskilt svårt."bara tills man var hemma hos "sin" stora fina jämlike man, igen. Den svenske mannen var inte helt beredd på "den nya tiden", kanske bara min var det, (för han kom från en jämlik familj). Kvinnan (jag) var det,  det fanns känslor som bara forsade under den "ungdomstid", den utbildningstid, som avlöste tonårstidens brusande "berusning" av musiken.

Utan musiken - ingen sexuell revolution? Ingen befrielse från blygsel och skam? Ingen revolutionär tåga. :)
Men i det långa loppet, en vinnande man, (för "normen" att han är eftersökt och gynnad?) -
kraven är mindre på utseende och kunnande, han har lov ta lättare på saker och ting. 
Ålder är "tolerabel" - man är tillvand med den
för man har haft lov att utveckla den i gemenskap med andra, och inte gett den sjukdomsprägel. För arbetarklassens kvinnor, för den projektanställde, för korttidsvikariat, för den frånskilda,
är det däremot "kört". Man fårförsöka återgå till rester av en familjegemenskap, som inte funnits. Den unge mannen, sonen, eller den invandrande, som behövde permanent uppehållstillstånd hjälpte oss inte, precis.

Kvinnoslaktarna

Om makten
Jag ska säga något om hälften av den tredje av världens största handelsvaror: Världens tredje handelsvara buntas nämligen ihop(av icke protesterande och därmed tyst accepterande vetenskapsMÄN), till EN, nämligen gruppen "kvinnor och barn".

När vi pratar om sexhandel, pratar vi om maktlösa grupper, då tycker ni kanske, att "infantiliseringen" av gruppen "kvinnor" är ok?

 Eftersom de båda grupperna har likheter, de är underordnade den sexualiserande makthavarens resurser, (det som ger denne makt att sexualisera dem), är de därför"ett och samma"?

 Om kvinnor inte kan skydda sina barn, eller sig själva, är de därför själva barn? Vi får nog omdefieniera vad "barn" har för betydelser, i så  fall.

Nej, kvinnor är inte barn, även om "GUD själv", "the finger of God" vill att de ska vara ödmjuka och böjda och (för-)krossade.
 Men slavar då? Ja.

Under män och under barn! Nu finns det ju somliga som hävdar att "barn är deras allt". Och att också "män" är det. Om vi tittar in till en kvinna som är ensamstående, med barn: Försörjningen måste då också vara "deras allt". Eller hur?

Så resoneras det i mansvärlden, i rättsfallen, (se Judge Judy, amerikanska "autentiska" tvistemålsfall) och resonemangen gör det nästan straffbart att inte klara barns försörjning, och verkar ingå i det mytiska (och för kvinnor orättvisa)förnuftet.

Kvinnor bör då fråga sig: Hur ska ALLTSÅ, ett rimligt liv med barn, vara, för att bestå? M a o hur går det för kvinnorna i världen "att försörja sig"?

(Vi bortser härmed från de aidssjuka, som inte medicineras, de stympade, de som dör i barnsäng, de som våldtas och torteras och som hålls instängda av männen. De rädda, de gamla och de som tyngs av barnafödande.Vi borde förresten, hur betungande vetskapen än är,inte bortse, så låt oss då inkludera dem.)

 En solidarisk världsordning- en utopi? Man måste först och främst fråga: Är världen rättvis? På detta vet vi svaret.

Men. Gruppen kvinnor i världen ska först och främst avskiljas från gruppen barn och inte infantiliseras. Först och främst kanske, för att det är vetenskapsmän i vår del av världen som beskriver kvinnor och barn som om de vore en grupp man kan klumpa ihop. Att bli förknippad med barn och slaveri gör det politiska deltagandet som jämlik med männen, i vår del av världen, väldigt, problematisk, då vi ständigt måste omdefiniera kvinnan som jämlik och detta  inför "talibanögonen", "de traditionella", de fördomsfulla, de som är inneslutna i det Bourdieu kallar "det mytiska förnuftet".

Vad som än måste till för att överleva, så måste ägarförhållanden och arbetstillfällen  först fördelas mellan män och kvinnor. Jag vill därför ge er några "hälften-av- tredjedelar"- fakta till. Eller förresten. Ni fick dem i länken ovan. Ni får dem i fortsättningen i små portioner, på detta blogginlägg. Dessa ska bestå av resonemang av valda delar av ovanstående riksdagsmotion. Andemeningen, ska vara, det bedrägliga mansstyret. Det som bara gynnar de kapitalsstarka. Vad  gör man mot att t ex bara en procent av  USA:s befolkning - de som är mycket rika, behärskar agendan, så att ett utarmat proletariat, får sämre och sämre levnadsförhållanden?
Kan vi bevisa att en liten procent av folket styr över de andra?

Du ska dö..sa Bourdieu!

Bourdieu Outline of a theory

Narcissister

omöjliga att ha som vänner
omöjliga att lita på

narcisser däremot

Makten, frivilligheten och jämlikheten.

Makt kan urskiljas på grundval av avvikelser från fyra grundläggande normer, som bygger på idén att människan ska vara fri i sin interaktion med andra människor. Autonomi, frivillighet, likaberättigande, likagynnande. Om vi inte strävade efter dessa normer för egen och andras del, skulle makt inte kunna identifieras, än mindre mätas och än mindre urskiljas i mängden av påverkan mellan människor.Att gå till tandläkaren, som barn, (som man är skyldig till, och gör högst ofrivilligt) innebär att man  avstår sin autonomi. Man har alltså berövats sin autonomi, men vinner värdet av hela tänder.).(I Rousseaus och Locke's naturstat var den form av makt som staten utövade i normalfall, ingen inskränkning av autonomin. Människan hade frivilligt uppgivit sin autonomi, till förmån för kollektivet, eller staten, i utbyte mot bestämda fördel).
Mycket beroende skapas så här. Vi är beroende av andras göranden och låtanden, radikalt beroende. Är vi då inte frihetsinskränkta -och kan vi urskilja det i mängden relationer vi ingår? Det kan vi inte alltid.Vi kan därför inte heller definiera vad autonomi är d v s urskilja om relationen är frivilligt ingången, en påtvingad maktrelation eller någon annan typ av relation, Bara om vi upplever (starkt) att det är ett ofrivilligt(påtvingat) maktberoende, upplever vi en frihetsinskränkning. Det är inte tandläkaren som har  hittat på tandvärk för att göra oss beroende av hennes tjänster. Däremot om hon framkallar tandvärk,( för att göra oss beroende av hennes tjänster), hade man kunnat tala om en inskränkning i autonomin och en situation, där man kunde identifiera maktutövning och maktberoende. För att skilja mellan  beroende som identifierar makt och andra typer av beroenden måste vi nu införa en idé om konstlade beroenden... Allt som får "onaturliga" konsekvenser antyder att det kan ligga maktspel bakom. Tandvärken i exemplet, blev en konstlad konsekvens av tandläkarbesöket. Om tandvärk blir en naturlig konsekvens av att inte gå till tandläkaren, (som den vanligen blir),inskränks inte autonomin i den maktgrundande meningen. "Om du inte går ut, så slår jag ihjäl dig" -här däremot, finns inget naturligt samband mellan att gå ut och att inte bli ihjälslagen- det är detta förhållande, som pekar ut makten.Det är besvärligt att använda distinktionen konstlad/naturlig som grund för identifiering av makt i en värld som genomsyras av artificilalitet (människans värld). Av flera skäl (än den nämnda)är idén om det påtvingade beroendet en bättre idé än idén om det konstlade.
 Att förkonstlingskriteriet täcks av tvångskriteriet till väsentlig del, är ett annat.
Likaberättigandeidén: Om alla utom de vars förnamn börjar på L fick gå till tandläkaren  när de hade ont, skulle jag erfara att jag var utsatt för en maktpåverkan, som jag urskiljer p g a att jag inte är likaberättigad och likagynnad som personer med andra begynnelsebokstäver. Likaså om jag fick längre väntetider och sämre tandvård och högre räkningar än andra. Jag skulle identifiera maktrelationen enbart genom kriteriet likagynnad.
Makt utsöndras genom jämförelse med andra tandläkarbesökare. Om jag skulle sakna formell rätt att avgöra om jag ska laga mina tänder, eller ej . och detta avgörs av tandläkaren, så äger denne makt över mig ( Vi är inte likaberättigade i den beslutsprocess, som rör mina tänder),(statusskillnader i beslutsprocesser).Däremot finns ett allmänt beroende, tandläkaren vill ha sitt levebröd och jag vill bli av med min tandvärk, vilket jag inte kan på egen hand, (tjänster mot pengar).Likagynnas jag och tandläkaren i detta byte, föreligger inte makt i vår relation. Fyra kriterier skiljer makt från annan påverkan:. Frivillighet, Autonomi, Likaberättigande och Likagynnande. Det finns en otvedtydig maktsituation, där relationen är maximalt assymetrisk-den mellan herre och slav. Slaven är maximalt beroende av herren, som när som helst kan slå ihjäl honom. Han handlar under maximal ofrivillighet -inget i utbytet med herren skulle han gjort, om han inte tvingats tll det. De är till sist maximalt olikgynnade i sina utbyten. Allt gagnar herren-inget slaven

Ny teknik nya moden

Vi är i den pre-figurativa kulturen-allt det gamla är borta, till förmån för ny teknik och nya moden.
De unga lär sig att fungera i samhället, genom att interagera med sina generationskamrater(co-figurativt)De t o m utesluter de äldre för "förändring som anses vara nödvändig".
De ljuger, stjäl och lånar, så skulle jag vilja uttrycka det. Inget de gör är väl så "nytt", så det stör, och de har för mycket makt, i proportion till sitt vetande.
I alla fall, de måste ha acceptans av de som redan befinner sig på nyckelpositioner. Några små inslag av post-figurativ struktur, där äldre styr samhällets utveckling, tror jag varit bra för ett rättvisare samhälle.
Denna gemensamma tanke-känsla-, händelse-smedja, vet ju lika litet som en annan gjorde på 70-talet. Vi hade åtminstone feminismen och solidariteten. Omvärlden var inte påträngande, så det var lätt att vara solidarisk. Internet fanns inte!Vi hade traditionen.Nu har man: "Jag frågar en kompis om vi får hyra ett rum av honom, så vi har nånstans att bo" (sagt av en kille). Och fastklamrande brud i 30-40- årsåldern, sitter på spårvagnen och "read his lips", helt beroende, helt utan annan framtid än att bli utkastad, när "kompisen" tröttnat. Momentana händelser, tankar och upplevelser, men inget "traditionellt" inget "stabilt". Statens fel? Ja. Och så tycker de synd om mig, "som bara har hunden", förstår inte, de kan ju inte läsa min erfarenhet. Jag har ett tryggt boende, där hunden är accepterad och inga plötsliga emotioner sätter hans existens, eller min, på spel. En värd med traditioner som förstår "ålder", som förstår "kontinuitet" och att man inte riskerar vad man har.Som förstår "utsatthet", t ex för "nykulturell manlig icke-rationell intensitet", a la djinn, eller "intensiv djinn".
Sjuttiotalets småstad, man kunde t o m göra "boendekarriär"..
Jag måste lämna min otroliga hemkänsla som jag förvärvat innanför Västra Götaland(läs:Göteborg).Jag står ut, t o m "trivs", i det "bräckliga" boendet och med att ingenting får gå snett. Brand, skadegörelse, mord, fylla och vandalism, sjukdom och psykiskt illabefinnande, t o m promiskuitet, är uteslutet i lokalsamhället, där ingen förstår vad som fattas dem. Det kommer bli en säker stad. För de rika, vill säga. För de som städas undan , när miljonprogrammen renoveras och  är "persona non grata", som har för liten inkomst och ingen släkt, som ju kapitalismen "kommodifierat" åt dem, återstår "största möjliga tystnad" i den stora osäkerheten. För vad gör vänstern? Affischerar om att "Vård och omsorg" inte ska tjäna profitsyften, "gott så", men man har ju inte mandat att genomföra politiken. Det finns för stor bourgeoisie, med andra ord, som tjänar traditionellt och jobbar traditionellt. Och så pågår den hänsynslösa bortskyfflandet av egendomslöst och arbetslöst trasproletariat, som inte ens har påbörjat en motrörelse. "Etnisk", lär vara en tom kategori, men för att vara modern, låt oss då säga att de delar ett "socialt rum". De har ju också sina traditioner, som håller dem nere och interagerar med sina "kulturkamrater" och säkert också generationsvis, för att behålla dessa traditioner. Och "svennen" då? Här är hon så "sällsynt" att en vuxen, måste känna intensiva
, nästan nationalistiska känslor (enormt uttunnade under trycket från omvärlden), för att kunna gå med högburet huvud i mängden. De kan ju inte exploatera en, eller kan de? Tar de inte av våra tillgångar? En sorts omvänd kolonianism. Oj, jag fick plötsligt ett behov av att slita ut mitt vänstra öga, för det ledde mig till "synd". Stackars svenne! Hon har ett fat med avhuggna huvuden, att kånka på, under kristandets martyrium. Hon blev också hastigt både avkristnad och övertalad av andra skäl, än moraliska, att bli en ""rationell agent på en fri marknad". Ingen feodalslav, inget exploaterande, "bara rättvisa byten". Vad är hon då, Adam(Smith)? Forts. följer.

Så det finns annat än socialpedagoger?

Jag ser dem ibland. De är praktikanter och jobbar här (den enda jag sett göra praktik, och den gick bara ut på att "bära möbler", (hoppas hyresvärdinnan delgav henne mer kunskap om "sociala förhållanden"). Jag har också sett dem bakom en hög böcker vid datorerna på UB, med sorgliga boktitlar som "Barnfattigdom i Sverige" och "Våld i familjer"framför sig. Och jag som "bara"läser det "futtiga" ämnet "samhällskunskap" blir skuldtyngd. Jag borde veta bättre och jag borde orka "bry mig om de små", men jag bor i ett helt absurt "nysverige" och här vimlar det av barn, whether poor or not. Jag har redan gått igenom fattigdomen med (eget) barn och visst var det som om man inte "fick" vara fattig och "skita i" att man bara hade ett storpaket ägg i skafferiet och 700 spänn för 14 dar att leva på. Man hade inte resurser att göra något åt det. Och man var "litet halvrädd" för att ungen skulle bli kidnappad av lömska typer i bil, som (man trodde) smög i området.Men förmodligen inte så rädd som "en förälder" är idag, Eller bortrationaliserar hon det, när ungen är "ute och leker"? Man KAN ju inte vara rädd jämt, i Sverige, eller kan man?
 Och man trollade med knäna för litet äcklig falukorv på midsommarafton.
Men skola och fritids gjorde sitt bästa och kidset var fantastiskt, även om han sjappade till pappa, när morsan låst dörren för hon låg utslagen av läkartabletter. Hur j-a mycket skit som medföljer, för att bryta det  "onda", det verkligt "onda" ska jag här uppenbara. Det finns lyckligtvis också gott om barnverksamhet, i dagens verklighet. Vill bara säga det till sociologerna, som önskade mer utåtriktning av "kvinnligheten", att om mammorna vägrar delta i "teorin om kvinnor som samhälleliga gåvor och som  infrastrukturskapare, i det tysta" må de inte misstycka, sociologerna - och det ska gå få behålla sina ungar som bundsförvanter, i detta. För kvinnornas skull och inte för "de små killarnas". Bäst ni väljer att stå neutrala, om ni inte vet hur ni ska formulera "kvinnlig utsatthet" eller agera så kvinnan ska slippa  höra mer om "mannen i det stora hushållet och kvinnan i det lilla"(äldre socialdemokratisk svensk modell).Och för att ni inte ska bidra till att leda kvinnan rätt in i underordningen, igen. (Och tack, "fritids", skola, för avlastningen, i ett privat "inferno", men jag var tvungen att "förstå").Det behövs en enfaldig och välbetald advokatkår, för att lyssna till mannens klagan, och vi får fortsättningsvis hoppas att ni uppmärksammar strukturer innan ni lyssna till bortförklaringar. Som egentligen är förtret för att han är ledsen att förlora "intimitet" (samlag)och barn. Man ska inte lyssna så länge mannen bara vill behålla status quo. Verkligheten är nämligen att kvinnans arbete i det offentliga i ett sånt här läge inte känns särskilt bra. Hennes "större emotionella kapital", som är något hon slösat på den träbocksaktige i det privata, (jag var emotionellt övergiven, från "scratch") går nämligen inte så lätt att omforma till socialt, ekonomiskt, eller kulturellt kapital. Det går inte som ensamstående att gå in i nya positioner i det offentliga, med samma emotioner, som i det privata, (som har varit strategier för kvinnligt uthärdande i underordning). (Meningen utanför parentesen är fritt citerad efter Helga Nowotny, 1981)
 I en makt-bytesrelation, blir emotionellt kapital, eller "ansvarsrationalitet" en black om foten för kvinnor som befinner sig på mäns domäner. Kvinnor blir utnyttjade som medel för män att skaffa sig fördelar. (Lindgren 1985).
 Det offentliga bygger, fast där numera finns ökad kvinnorepresentation, på två tendenser Jag har själv visserligen en väldigt lång sladd upp till de encefalografiska regionerna men enligt min erfarenhet, så har denna utveckling på något diffust sätt, inträffat, (men ämnet är för omfattande att  framställa i sin helhet, i en blogg). Som Yvonne Hirdman iakttagit: Kvinnan erbjuds fler beslutsområden att fatta beslut om,  (som en följd av den expanderande välfärdspolitiken), samtidigt som makten blivit dimmigare (den ena handen har inte en aning om vad den andre gör). (Detta har framför allt visat sig förödande för många under nuvarande högerregering, när arbetslinjen och nedskärningarna fått allt fler protester att tystna, och fler redan orättvist belastade, att arbeta (egen "uppdaterad" replik)).
.( Folk har hamnat mellan två stolar, för frisk för att vara sjukskriven, för sjuk för att jobba (egen "uppdaterad" replik)).
Hirdmann frågade  också om makten blivit "uttunnad". Om det är så, behöver en sådan utveckling inte tolkas negativt, menar hon likaså.