fredag 10 maj 2013
måndag 8 april 2013
Makten, frivilligheten och jämlikheten.
Makt kan urskiljas på grundval av avvikelser från fyra grundläggande normer, som bygger på idén att människan ska vara fri i sin interaktion med andra människor. Autonomi, frivillighet, likaberättigande, likagynnande. Om vi inte strävade efter dessa normer för egen och andras del, skulle makt inte kunna identifieras, än mindre mätas och än mindre urskiljas i mängden av påverkan mellan människor.Att gå till tandläkaren, som barn, (som man är skyldig till, och gör högst ofrivilligt) innebär att man avstår sin autonomi. Man har alltså berövats sin autonomi, men vinner värdet av hela tänder.).(I Rousseaus och Locke's naturstat var den form av makt som staten utövade i normalfall, ingen inskränkning av autonomin. Människan hade frivilligt uppgivit sin autonomi, till förmån för kollektivet, eller staten, i utbyte mot bestämda fördel).
Mycket beroende skapas så här. Vi är beroende av andras göranden och låtanden, radikalt beroende. Är vi då inte frihetsinskränkta -och kan vi urskilja det i mängden relationer vi ingår? Det kan vi inte alltid.Vi kan därför inte heller definiera vad autonomi är d v s urskilja om relationen är frivilligt ingången, en påtvingad maktrelation eller någon annan typ av relation, Bara om vi upplever (starkt) att det är ett ofrivilligt(påtvingat) maktberoende, upplever vi en frihetsinskränkning. Det är inte tandläkaren som har hittat på tandvärk för att göra oss beroende av hennes tjänster. Däremot om hon framkallar tandvärk,( för att göra oss beroende av hennes tjänster), hade man kunnat tala om en inskränkning i autonomin och en situation, där man kunde identifiera maktutövning och maktberoende. För att skilja mellan beroende som identifierar makt och andra typer av beroenden måste vi nu införa en idé om konstlade beroenden... Allt som får "onaturliga" konsekvenser antyder att det kan ligga maktspel bakom. Tandvärken i exemplet, blev en konstlad konsekvens av tandläkarbesöket. Om tandvärk blir en naturlig konsekvens av att inte gå till tandläkaren, (som den vanligen blir),inskränks inte autonomin i den maktgrundande meningen. "Om du inte går ut, så slår jag ihjäl dig" -här däremot, finns inget naturligt samband mellan att gå ut och att inte bli ihjälslagen- det är detta förhållande, som pekar ut makten.Det är besvärligt att använda distinktionen konstlad/naturlig som grund för identifiering av makt i en värld som genomsyras av artificilalitet (människans värld). Av flera skäl (än den nämnda)är idén om det påtvingade beroendet en bättre idé än idén om det konstlade.
Att förkonstlingskriteriet täcks av tvångskriteriet till väsentlig del, är ett annat.
Likaberättigandeidén: Om alla utom de vars förnamn börjar på L fick gå till tandläkaren när de hade ont, skulle jag erfara att jag var utsatt för en maktpåverkan, som jag urskiljer p g a att jag inte är likaberättigad och likagynnad som personer med andra begynnelsebokstäver. Likaså om jag fick längre väntetider och sämre tandvård och högre räkningar än andra. Jag skulle identifiera maktrelationen enbart genom kriteriet likagynnad.
Makt utsöndras genom jämförelse med andra tandläkarbesökare. Om jag skulle sakna formell rätt att avgöra om jag ska laga mina tänder, eller ej . och detta avgörs av tandläkaren, så äger denne makt över mig ( Vi är inte likaberättigade i den beslutsprocess, som rör mina tänder),(statusskillnader i beslutsprocesser).Däremot finns ett allmänt beroende, tandläkaren vill ha sitt levebröd och jag vill bli av med min tandvärk, vilket jag inte kan på egen hand, (tjänster mot pengar).Likagynnas jag och tandläkaren i detta byte, föreligger inte makt i vår relation. Fyra kriterier skiljer makt från annan påverkan:. Frivillighet, Autonomi, Likaberättigande och Likagynnande. Det finns en otvedtydig maktsituation, där relationen är maximalt assymetrisk-den mellan herre och slav. Slaven är maximalt beroende av herren, som när som helst kan slå ihjäl honom. Han handlar under maximal ofrivillighet -inget i utbytet med herren skulle han gjort, om han inte tvingats tll det. De är till sist maximalt olikgynnade i sina utbyten. Allt gagnar herren-inget slaven
Mycket beroende skapas så här. Vi är beroende av andras göranden och låtanden, radikalt beroende. Är vi då inte frihetsinskränkta -och kan vi urskilja det i mängden relationer vi ingår? Det kan vi inte alltid.Vi kan därför inte heller definiera vad autonomi är d v s urskilja om relationen är frivilligt ingången, en påtvingad maktrelation eller någon annan typ av relation, Bara om vi upplever (starkt) att det är ett ofrivilligt(påtvingat) maktberoende, upplever vi en frihetsinskränkning. Det är inte tandläkaren som har hittat på tandvärk för att göra oss beroende av hennes tjänster. Däremot om hon framkallar tandvärk,( för att göra oss beroende av hennes tjänster), hade man kunnat tala om en inskränkning i autonomin och en situation, där man kunde identifiera maktutövning och maktberoende. För att skilja mellan beroende som identifierar makt och andra typer av beroenden måste vi nu införa en idé om konstlade beroenden... Allt som får "onaturliga" konsekvenser antyder att det kan ligga maktspel bakom. Tandvärken i exemplet, blev en konstlad konsekvens av tandläkarbesöket. Om tandvärk blir en naturlig konsekvens av att inte gå till tandläkaren, (som den vanligen blir),inskränks inte autonomin i den maktgrundande meningen. "Om du inte går ut, så slår jag ihjäl dig" -här däremot, finns inget naturligt samband mellan att gå ut och att inte bli ihjälslagen- det är detta förhållande, som pekar ut makten.Det är besvärligt att använda distinktionen konstlad/naturlig som grund för identifiering av makt i en värld som genomsyras av artificilalitet (människans värld). Av flera skäl (än den nämnda)är idén om det påtvingade beroendet en bättre idé än idén om det konstlade.
Att förkonstlingskriteriet täcks av tvångskriteriet till väsentlig del, är ett annat.
Likaberättigandeidén: Om alla utom de vars förnamn börjar på L fick gå till tandläkaren när de hade ont, skulle jag erfara att jag var utsatt för en maktpåverkan, som jag urskiljer p g a att jag inte är likaberättigad och likagynnad som personer med andra begynnelsebokstäver. Likaså om jag fick längre väntetider och sämre tandvård och högre räkningar än andra. Jag skulle identifiera maktrelationen enbart genom kriteriet likagynnad.
Makt utsöndras genom jämförelse med andra tandläkarbesökare. Om jag skulle sakna formell rätt att avgöra om jag ska laga mina tänder, eller ej . och detta avgörs av tandläkaren, så äger denne makt över mig ( Vi är inte likaberättigade i den beslutsprocess, som rör mina tänder),(statusskillnader i beslutsprocesser).Däremot finns ett allmänt beroende, tandläkaren vill ha sitt levebröd och jag vill bli av med min tandvärk, vilket jag inte kan på egen hand, (tjänster mot pengar).Likagynnas jag och tandläkaren i detta byte, föreligger inte makt i vår relation. Fyra kriterier skiljer makt från annan påverkan:. Frivillighet, Autonomi, Likaberättigande och Likagynnande. Det finns en otvedtydig maktsituation, där relationen är maximalt assymetrisk-den mellan herre och slav. Slaven är maximalt beroende av herren, som när som helst kan slå ihjäl honom. Han handlar under maximal ofrivillighet -inget i utbytet med herren skulle han gjort, om han inte tvingats tll det. De är till sist maximalt olikgynnade i sina utbyten. Allt gagnar herren-inget slaven
söndag 7 april 2013
Ny teknik nya moden
Vi är i den pre-figurativa kulturen-allt det gamla är borta, till förmån för ny teknik och nya moden.
De unga lär sig att fungera i samhället, genom att interagera med sina generationskamrater(co-figurativt)De t o m utesluter de äldre för "förändring som anses vara nödvändig".
De ljuger, stjäl och lånar, så skulle jag vilja uttrycka det. Inget de gör är väl så "nytt", så det stör, och de har för mycket makt, i proportion till sitt vetande.
I alla fall, de måste ha acceptans av de som redan befinner sig på nyckelpositioner. Några små inslag av post-figurativ struktur, där äldre styr samhällets utveckling, tror jag varit bra för ett rättvisare samhälle.
Denna gemensamma tanke-känsla-, händelse-smedja, vet ju lika litet som en annan gjorde på 70-talet. Vi hade åtminstone feminismen och solidariteten. Omvärlden var inte påträngande, så det var lätt att vara solidarisk. Internet fanns inte!Vi hade traditionen.Nu har man: "Jag frågar en kompis om vi får hyra ett rum av honom, så vi har nånstans att bo" (sagt av en kille). Och fastklamrande brud i 30-40- årsåldern, sitter på spårvagnen och "read his lips", helt beroende, helt utan annan framtid än att bli utkastad, när "kompisen" tröttnat. Momentana händelser, tankar och upplevelser, men inget "traditionellt" inget "stabilt". Statens fel? Ja. Och så tycker de synd om mig, "som bara har hunden", förstår inte, de kan ju inte läsa min erfarenhet. Jag har ett tryggt boende, där hunden är accepterad och inga plötsliga emotioner sätter hans existens, eller min, på spel. En värd med traditioner som förstår "ålder", som förstår "kontinuitet" och att man inte riskerar vad man har.Som förstår "utsatthet", t ex för "nykulturell manlig icke-rationell intensitet", a la djinn, eller "intensiv djinn".
Sjuttiotalets småstad, man kunde t o m göra "boendekarriär"..
Jag måste lämna min otroliga hemkänsla som jag förvärvat innanför Västra Götaland(läs:Göteborg).Jag står ut, t o m "trivs", i det "bräckliga" boendet och med att ingenting får gå snett. Brand, skadegörelse, mord, fylla och vandalism, sjukdom och psykiskt illabefinnande, t o m promiskuitet, är uteslutet i lokalsamhället, där ingen förstår vad som fattas dem. Det kommer bli en säker stad. För de rika, vill säga. För de som städas undan , när miljonprogrammen renoveras och är "persona non grata", som har för liten inkomst och ingen släkt, som ju kapitalismen "kommodifierat" åt dem, återstår "största möjliga tystnad" i den stora osäkerheten. För vad gör vänstern? Affischerar om att "Vård och omsorg" inte ska tjäna profitsyften, "gott så", men man har ju inte mandat att genomföra politiken. Det finns för stor bourgeoisie, med andra ord, som tjänar traditionellt och jobbar traditionellt. Och så pågår den hänsynslösa bortskyfflandet av egendomslöst och arbetslöst trasproletariat, som inte ens har påbörjat en motrörelse. "Etnisk", lär vara en tom kategori, men för att vara modern, låt oss då säga att de delar ett "socialt rum". De har ju också sina traditioner, som håller dem nere och interagerar med sina "kulturkamrater" och säkert också generationsvis, för att behålla dessa traditioner. Och "svennen" då? Här är hon så "sällsynt" att en vuxen, måste känna intensiva
, nästan nationalistiska känslor (enormt uttunnade under trycket från omvärlden), för att kunna gå med högburet huvud i mängden. De kan ju inte exploatera en, eller kan de? Tar de inte av våra tillgångar? En sorts omvänd kolonianism. Oj, jag fick plötsligt ett behov av att slita ut mitt vänstra öga, för det ledde mig till "synd". Stackars svenne! Hon har ett fat med avhuggna huvuden, att kånka på, under kristandets martyrium. Hon blev också hastigt både avkristnad och övertalad av andra skäl, än moraliska, att bli en ""rationell agent på en fri marknad". Ingen feodalslav, inget exploaterande, "bara rättvisa byten". Vad är hon då, Adam(Smith)? Forts. följer.
De unga lär sig att fungera i samhället, genom att interagera med sina generationskamrater(co-figurativt)De t o m utesluter de äldre för "förändring som anses vara nödvändig".
De ljuger, stjäl och lånar, så skulle jag vilja uttrycka det. Inget de gör är väl så "nytt", så det stör, och de har för mycket makt, i proportion till sitt vetande.
I alla fall, de måste ha acceptans av de som redan befinner sig på nyckelpositioner. Några små inslag av post-figurativ struktur, där äldre styr samhällets utveckling, tror jag varit bra för ett rättvisare samhälle.
Denna gemensamma tanke-känsla-, händelse-smedja, vet ju lika litet som en annan gjorde på 70-talet. Vi hade åtminstone feminismen och solidariteten. Omvärlden var inte påträngande, så det var lätt att vara solidarisk. Internet fanns inte!Vi hade traditionen.Nu har man: "Jag frågar en kompis om vi får hyra ett rum av honom, så vi har nånstans att bo" (sagt av en kille). Och fastklamrande brud i 30-40- årsåldern, sitter på spårvagnen och "read his lips", helt beroende, helt utan annan framtid än att bli utkastad, när "kompisen" tröttnat. Momentana händelser, tankar och upplevelser, men inget "traditionellt" inget "stabilt". Statens fel? Ja. Och så tycker de synd om mig, "som bara har hunden", förstår inte, de kan ju inte läsa min erfarenhet. Jag har ett tryggt boende, där hunden är accepterad och inga plötsliga emotioner sätter hans existens, eller min, på spel. En värd med traditioner som förstår "ålder", som förstår "kontinuitet" och att man inte riskerar vad man har.Som förstår "utsatthet", t ex för "nykulturell manlig icke-rationell intensitet", a la djinn, eller "intensiv djinn".
Sjuttiotalets småstad, man kunde t o m göra "boendekarriär"..
Jag måste lämna min otroliga hemkänsla som jag förvärvat innanför Västra Götaland(läs:Göteborg).Jag står ut, t o m "trivs", i det "bräckliga" boendet och med att ingenting får gå snett. Brand, skadegörelse, mord, fylla och vandalism, sjukdom och psykiskt illabefinnande, t o m promiskuitet, är uteslutet i lokalsamhället, där ingen förstår vad som fattas dem. Det kommer bli en säker stad. För de rika, vill säga. För de som städas undan , när miljonprogrammen renoveras och är "persona non grata", som har för liten inkomst och ingen släkt, som ju kapitalismen "kommodifierat" åt dem, återstår "största möjliga tystnad" i den stora osäkerheten. För vad gör vänstern? Affischerar om att "Vård och omsorg" inte ska tjäna profitsyften, "gott så", men man har ju inte mandat att genomföra politiken. Det finns för stor bourgeoisie, med andra ord, som tjänar traditionellt och jobbar traditionellt. Och så pågår den hänsynslösa bortskyfflandet av egendomslöst och arbetslöst trasproletariat, som inte ens har påbörjat en motrörelse. "Etnisk", lär vara en tom kategori, men för att vara modern, låt oss då säga att de delar ett "socialt rum". De har ju också sina traditioner, som håller dem nere och interagerar med sina "kulturkamrater" och säkert också generationsvis, för att behålla dessa traditioner. Och "svennen" då? Här är hon så "sällsynt" att en vuxen, måste känna intensiva
, nästan nationalistiska känslor (enormt uttunnade under trycket från omvärlden), för att kunna gå med högburet huvud i mängden. De kan ju inte exploatera en, eller kan de? Tar de inte av våra tillgångar? En sorts omvänd kolonianism. Oj, jag fick plötsligt ett behov av att slita ut mitt vänstra öga, för det ledde mig till "synd". Stackars svenne! Hon har ett fat med avhuggna huvuden, att kånka på, under kristandets martyrium. Hon blev också hastigt både avkristnad och övertalad av andra skäl, än moraliska, att bli en ""rationell agent på en fri marknad". Ingen feodalslav, inget exploaterande, "bara rättvisa byten". Vad är hon då, Adam(Smith)? Forts. följer.
söndag 31 mars 2013
Så det finns annat än socialpedagoger?
Jag ser dem ibland. De är praktikanter och jobbar här (den enda jag sett göra praktik, och den gick bara ut på att "bära möbler", (hoppas hyresvärdinnan delgav henne mer kunskap om "sociala förhållanden"). Jag har också sett dem bakom en hög böcker vid datorerna på UB, med sorgliga boktitlar som "Barnfattigdom i Sverige" och "Våld i familjer"framför sig. Och jag som "bara"läser det "futtiga" ämnet "samhällskunskap" blir skuldtyngd. Jag borde veta bättre och jag borde orka "bry mig om de små", men jag bor i ett helt absurt "nysverige" och här vimlar det av barn, whether poor or not. Jag har redan gått igenom fattigdomen med (eget) barn och visst var det som om man inte "fick" vara fattig och "skita i" att man bara hade ett storpaket ägg i skafferiet och 700 spänn för 14 dar att leva på. Man hade inte resurser att göra något åt det. Och man var "litet halvrädd" för att ungen skulle bli kidnappad av lömska typer i bil, som (man trodde) smög i området.Men förmodligen inte så rädd som "en förälder" är idag, Eller bortrationaliserar hon det, när ungen är "ute och leker"? Man KAN ju inte vara rädd jämt, i Sverige, eller kan man?
Och man trollade med knäna för litet äcklig falukorv på midsommarafton.
Men skola och fritids gjorde sitt bästa och kidset var fantastiskt, även om han sjappade till pappa, när morsan låst dörren för hon låg utslagen av läkartabletter. Hur j-a mycket skit som medföljer, för att bryta det "onda", det verkligt "onda" ska jag här uppenbara. Det finns lyckligtvis också gott om barnverksamhet, i dagens verklighet. Vill bara säga det till sociologerna, som önskade mer utåtriktning av "kvinnligheten", att om mammorna vägrar delta i "teorin om kvinnor som samhälleliga gåvor och som infrastrukturskapare, i det tysta" må de inte misstycka, sociologerna - och det ska gå få behålla sina ungar som bundsförvanter, i detta. För kvinnornas skull och inte för "de små killarnas". Bäst ni väljer att stå neutrala, om ni inte vet hur ni ska formulera "kvinnlig utsatthet" eller agera så kvinnan ska slippa höra mer om "mannen i det stora hushållet och kvinnan i det lilla"(äldre socialdemokratisk svensk modell).Och för att ni inte ska bidra till att leda kvinnan rätt in i underordningen, igen. (Och tack, "fritids", skola, för avlastningen, i ett privat "inferno", men jag var tvungen att "förstå").Det behövs en enfaldig och välbetald advokatkår, för att lyssna till mannens klagan, och vi får fortsättningsvis hoppas att ni uppmärksammar strukturer innan ni lyssna till bortförklaringar. Som egentligen är förtret för att han är ledsen att förlora "intimitet" (samlag)och barn. Man ska inte lyssna så länge mannen bara vill behålla status quo. Verkligheten är nämligen att kvinnans arbete i det offentliga i ett sånt här läge inte känns särskilt bra. Hennes "större emotionella kapital", som är något hon slösat på den träbocksaktige i det privata, (jag var emotionellt övergiven, från "scratch") går nämligen inte så lätt att omforma till socialt, ekonomiskt, eller kulturellt kapital. Det går inte som ensamstående att gå in i nya positioner i det offentliga, med samma emotioner, som i det privata, (som har varit strategier för kvinnligt uthärdande i underordning). (Meningen utanför parentesen är fritt citerad efter Helga Nowotny, 1981)
I en makt-bytesrelation, blir emotionellt kapital, eller "ansvarsrationalitet" en black om foten för kvinnor som befinner sig på mäns domäner. Kvinnor blir utnyttjade som medel för män att skaffa sig fördelar. (Lindgren 1985).
Det offentliga bygger, fast där numera finns ökad kvinnorepresentation, på två tendenser Jag har själv visserligen en väldigt lång sladd upp till de encefalografiska regionerna men enligt min erfarenhet, så har denna utveckling på något diffust sätt, inträffat, (men ämnet är för omfattande att framställa i sin helhet, i en blogg). Som Yvonne Hirdman iakttagit: Kvinnan erbjuds fler beslutsområden att fatta beslut om, (som en följd av den expanderande välfärdspolitiken), samtidigt som makten blivit dimmigare (den ena handen har inte en aning om vad den andre gör). (Detta har framför allt visat sig förödande för många under nuvarande högerregering, när arbetslinjen och nedskärningarna fått allt fler protester att tystna, och fler redan orättvist belastade, att arbeta (egen "uppdaterad" replik)).
.( Folk har hamnat mellan två stolar, för frisk för att vara sjukskriven, för sjuk för att jobba (egen "uppdaterad" replik)).
Hirdmann frågade också om makten blivit "uttunnad". Om det är så, behöver en sådan utveckling inte tolkas negativt, menar hon likaså.
Och man trollade med knäna för litet äcklig falukorv på midsommarafton.
Men skola och fritids gjorde sitt bästa och kidset var fantastiskt, även om han sjappade till pappa, när morsan låst dörren för hon låg utslagen av läkartabletter. Hur j-a mycket skit som medföljer, för att bryta det "onda", det verkligt "onda" ska jag här uppenbara. Det finns lyckligtvis också gott om barnverksamhet, i dagens verklighet. Vill bara säga det till sociologerna, som önskade mer utåtriktning av "kvinnligheten", att om mammorna vägrar delta i "teorin om kvinnor som samhälleliga gåvor och som infrastrukturskapare, i det tysta" må de inte misstycka, sociologerna - och det ska gå få behålla sina ungar som bundsförvanter, i detta. För kvinnornas skull och inte för "de små killarnas". Bäst ni väljer att stå neutrala, om ni inte vet hur ni ska formulera "kvinnlig utsatthet" eller agera så kvinnan ska slippa höra mer om "mannen i det stora hushållet och kvinnan i det lilla"(äldre socialdemokratisk svensk modell).Och för att ni inte ska bidra till att leda kvinnan rätt in i underordningen, igen. (Och tack, "fritids", skola, för avlastningen, i ett privat "inferno", men jag var tvungen att "förstå").Det behövs en enfaldig och välbetald advokatkår, för att lyssna till mannens klagan, och vi får fortsättningsvis hoppas att ni uppmärksammar strukturer innan ni lyssna till bortförklaringar. Som egentligen är förtret för att han är ledsen att förlora "intimitet" (samlag)och barn. Man ska inte lyssna så länge mannen bara vill behålla status quo. Verkligheten är nämligen att kvinnans arbete i det offentliga i ett sånt här läge inte känns särskilt bra. Hennes "större emotionella kapital", som är något hon slösat på den träbocksaktige i det privata, (jag var emotionellt övergiven, från "scratch") går nämligen inte så lätt att omforma till socialt, ekonomiskt, eller kulturellt kapital. Det går inte som ensamstående att gå in i nya positioner i det offentliga, med samma emotioner, som i det privata, (som har varit strategier för kvinnligt uthärdande i underordning). (Meningen utanför parentesen är fritt citerad efter Helga Nowotny, 1981)
I en makt-bytesrelation, blir emotionellt kapital, eller "ansvarsrationalitet" en black om foten för kvinnor som befinner sig på mäns domäner. Kvinnor blir utnyttjade som medel för män att skaffa sig fördelar. (Lindgren 1985).
Det offentliga bygger, fast där numera finns ökad kvinnorepresentation, på två tendenser Jag har själv visserligen en väldigt lång sladd upp till de encefalografiska regionerna men enligt min erfarenhet, så har denna utveckling på något diffust sätt, inträffat, (men ämnet är för omfattande att framställa i sin helhet, i en blogg). Som Yvonne Hirdman iakttagit: Kvinnan erbjuds fler beslutsområden att fatta beslut om, (som en följd av den expanderande välfärdspolitiken), samtidigt som makten blivit dimmigare (den ena handen har inte en aning om vad den andre gör). (Detta har framför allt visat sig förödande för många under nuvarande högerregering, när arbetslinjen och nedskärningarna fått allt fler protester att tystna, och fler redan orättvist belastade, att arbeta (egen "uppdaterad" replik)).
.( Folk har hamnat mellan två stolar, för frisk för att vara sjukskriven, för sjuk för att jobba (egen "uppdaterad" replik)).
Hirdmann frågade också om makten blivit "uttunnad". Om det är så, behöver en sådan utveckling inte tolkas negativt, menar hon likaså.
måndag 24 december 2012
Om någon brytt sig..så hade Jesus funnits.
Arbetslöshet
Jag bodde sex månader i Uppland, för jag skyr allt som har med Sveriges hjälpinsatser för svenskar att göra. I inlägget ovan tycks det vara generellt så att svensken inget får för skattepengen.Särskilt utpekat är ju Göteborg, som vanligt, här betyder det mer att "det är göteborskt". Som vad den nya Götaälvsbron, ska heta.Ändå är jag här igen. Bott tjugo dagar i ett härbärge, "Lundby hotell". "Manligt" så det förslår. pundigt, med. En eldsvåda, ett sönderslaget rum, slag och skrik, allt vad lås, porslin och inventarier heter, i småflis. Humanister är satt på straffkommendering. Allt kvinnligt som inte är underordnat och städande, eller lidande, skapar "nervositet", säger våldsverkarna, och tjuvarna, som påstår sig trivas.
Generellt i Sverige,så finns det en mall och en standard, som alla ska anpassas till. Det finns inga jobb, och vems felet är, det är det bara löjligt att strida om.Globalt så finns det inte jobb på långa vägar, för alla.
Underkulturer, med så låg moral och diskussioner med mer än meningslöst innehåll, där den som skriker högst vinner, män som "äger" i "hierarkier", utan en "normal" arbetsplats,och alla dessa herrelösa djur, är placerade i varsitt rum, med olika standard, som "beskriver" deras värde. Som matas/ matar sig själva/ matar varandra, med litet "tjack", kanske. (Nästan så man började "beundra" deras arbetstider. Går inte så snabbt att stjäla kilovis med obrukbar teknik, dammsugare, och allt. Kan ju inte köpas för pengar och finns alltså inte tillgängliga när affärsstråken är bemannade).
Eller kvinnor med acceptans för teorier så långt borta från normalliv, man kan komma och så långt borta från vanlig förväntan på vad ett meningsfullt liv ska vara, som det går. Aldrig sett maken till blandad ansamling människor, mitt emot "Science Park". Hur fort man hamnar där, har väl med att göra hur fäst man är vid en stor lurvig hund, som, hur jävligt han än brer ut sig, spretar och luktar och hur provocerad, negligerad och platshållen hans matte än blir..på nåt viss är han den enda som bryr sig..och indikerar att "nu går det an".. och " nu förstår jag var jag ska ta vägen"och...ja nu VET vi allt, av erfarenhet, han och jag.
Så, Merry Christmas, Paco, här finns ingen som tänder på. (Jodå.. sonen brytt sig med..och lilljulafton har vi haft.. men ändå..) *Slår upp en psalmvers, då och då, för att jag inte vet min arma råd, och "rådet" var att jag inte skulle förhäva mig* Så GOD JUL, alla tjuvar, konor och underlåtenhetssyndare (Reinfeldt inberäknad). Väldigt såna "fina" barnbarn jag har, förresten!!!(Det om barnbarnen är ingen "ironi", de har lyckats min son och sondotter. Men det finns ju ingen "Garanti, eller gör det? "De andra", då, är det för att de "inte haft en far"?) "Hur många procent", beror på detta faktum?
Jag bodde sex månader i Uppland, för jag skyr allt som har med Sveriges hjälpinsatser för svenskar att göra. I inlägget ovan tycks det vara generellt så att svensken inget får för skattepengen.Särskilt utpekat är ju Göteborg, som vanligt, här betyder det mer att "det är göteborskt". Som vad den nya Götaälvsbron, ska heta.Ändå är jag här igen. Bott tjugo dagar i ett härbärge, "Lundby hotell". "Manligt" så det förslår. pundigt, med. En eldsvåda, ett sönderslaget rum, slag och skrik, allt vad lås, porslin och inventarier heter, i småflis. Humanister är satt på straffkommendering. Allt kvinnligt som inte är underordnat och städande, eller lidande, skapar "nervositet", säger våldsverkarna, och tjuvarna, som påstår sig trivas.
Generellt i Sverige,så finns det en mall och en standard, som alla ska anpassas till. Det finns inga jobb, och vems felet är, det är det bara löjligt att strida om.Globalt så finns det inte jobb på långa vägar, för alla.
Underkulturer, med så låg moral och diskussioner med mer än meningslöst innehåll, där den som skriker högst vinner, män som "äger" i "hierarkier", utan en "normal" arbetsplats,och alla dessa herrelösa djur, är placerade i varsitt rum, med olika standard, som "beskriver" deras värde. Som matas/ matar sig själva/ matar varandra, med litet "tjack", kanske. (Nästan så man började "beundra" deras arbetstider. Går inte så snabbt att stjäla kilovis med obrukbar teknik, dammsugare, och allt. Kan ju inte köpas för pengar och finns alltså inte tillgängliga när affärsstråken är bemannade).
Eller kvinnor med acceptans för teorier så långt borta från normalliv, man kan komma och så långt borta från vanlig förväntan på vad ett meningsfullt liv ska vara, som det går. Aldrig sett maken till blandad ansamling människor, mitt emot "Science Park". Hur fort man hamnar där, har väl med att göra hur fäst man är vid en stor lurvig hund, som, hur jävligt han än brer ut sig, spretar och luktar och hur provocerad, negligerad och platshållen hans matte än blir..på nåt viss är han den enda som bryr sig..och indikerar att "nu går det an".. och " nu förstår jag var jag ska ta vägen"och...ja nu VET vi allt, av erfarenhet, han och jag.
Så, Merry Christmas, Paco, här finns ingen som tänder på. (Jodå.. sonen brytt sig med..och lilljulafton har vi haft.. men ändå..) *Slår upp en psalmvers, då och då, för att jag inte vet min arma råd, och "rådet" var att jag inte skulle förhäva mig* Så GOD JUL, alla tjuvar, konor och underlåtenhetssyndare (Reinfeldt inberäknad). Väldigt såna "fina" barnbarn jag har, förresten!!!(Det om barnbarnen är ingen "ironi", de har lyckats min son och sondotter. Men det finns ju ingen "Garanti, eller gör det? "De andra", då, är det för att de "inte haft en far"?) "Hur många procent", beror på detta faktum?
torsdag 13 december 2012
Och tiden var inne, när hon skulle föda..
men det fanns ingen plats för dem på härbärget..nej det fanns ingen plats..för alla platser var redan bebodda av Betlehems skattskrivna. Nu skulle det ske..Jesus färdades skyddad i Marias mage. . Hans föräldrar hade rest långt..för kejsarens skull. Inga härbärgen fanns att få. Inga alls längs den långa, dammiga vägen.(och de vise männens kameler hade Josef och Maria inte..men ett riddjur ändå).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)