Så det finns annat än socialpedagoger?

Jag ser dem ibland. De är praktikanter och jobbar här (den enda jag sett göra praktik, och den gick bara ut på att "bära möbler", (hoppas hyresvärdinnan delgav henne mer kunskap om "sociala förhållanden"). Jag har också sett dem bakom en hög böcker vid datorerna på UB, med sorgliga boktitlar som "Barnfattigdom i Sverige" och "Våld i familjer"framför sig. Och jag som "bara"läser det "futtiga" ämnet "samhällskunskap" blir skuldtyngd. Jag borde veta bättre och jag borde orka "bry mig om de små", men jag bor i ett helt absurt "nysverige" och här vimlar det av barn, whether poor or not. Jag har redan gått igenom fattigdomen med (eget) barn och visst var det som om man inte "fick" vara fattig och "skita i" att man bara hade ett storpaket ägg i skafferiet och 700 spänn för 14 dar att leva på. Man hade inte resurser att göra något åt det. Och man var "litet halvrädd" för att ungen skulle bli kidnappad av lömska typer i bil, som (man trodde) smög i området.Men förmodligen inte så rädd som "en förälder" är idag, Eller bortrationaliserar hon det, när ungen är "ute och leker"? Man KAN ju inte vara rädd jämt, i Sverige, eller kan man?
 Och man trollade med knäna för litet äcklig falukorv på midsommarafton.
Men skola och fritids gjorde sitt bästa och kidset var fantastiskt, även om han sjappade till pappa, när morsan låst dörren för hon låg utslagen av läkartabletter. Hur j-a mycket skit som medföljer, för att bryta det  "onda", det verkligt "onda" ska jag här uppenbara. Det finns lyckligtvis också gott om barnverksamhet, i dagens verklighet. Vill bara säga det till sociologerna, som önskade mer utåtriktning av "kvinnligheten", att om mammorna vägrar delta i "teorin om kvinnor som samhälleliga gåvor och som  infrastrukturskapare, i det tysta" må de inte misstycka, sociologerna - och det ska gå få behålla sina ungar som bundsförvanter, i detta. För kvinnornas skull och inte för "de små killarnas". Bäst ni väljer att stå neutrala, om ni inte vet hur ni ska formulera "kvinnlig utsatthet" eller agera så kvinnan ska slippa  höra mer om "mannen i det stora hushållet och kvinnan i det lilla"(äldre socialdemokratisk svensk modell).Och för att ni inte ska bidra till att leda kvinnan rätt in i underordningen, igen. (Och tack, "fritids", skola, för avlastningen, i ett privat "inferno", men jag var tvungen att "förstå").Det behövs en enfaldig och välbetald advokatkår, för att lyssna till mannens klagan, och vi får fortsättningsvis hoppas att ni uppmärksammar strukturer innan ni lyssna till bortförklaringar. Som egentligen är förtret för att han är ledsen att förlora "intimitet" (samlag)och barn. Man ska inte lyssna så länge mannen bara vill behålla status quo. Verkligheten är nämligen att kvinnans arbete i det offentliga i ett sånt här läge inte känns särskilt bra. Hennes "större emotionella kapital", som är något hon slösat på den träbocksaktige i det privata, (jag var emotionellt övergiven, från "scratch") går nämligen inte så lätt att omforma till socialt, ekonomiskt, eller kulturellt kapital. Det går inte som ensamstående att gå in i nya positioner i det offentliga, med samma emotioner, som i det privata, (som har varit strategier för kvinnligt uthärdande i underordning). (Meningen utanför parentesen är fritt citerad efter Helga Nowotny, 1981)
 I en makt-bytesrelation, blir emotionellt kapital, eller "ansvarsrationalitet" en black om foten för kvinnor som befinner sig på mäns domäner. Kvinnor blir utnyttjade som medel för män att skaffa sig fördelar. (Lindgren 1985).
 Det offentliga bygger, fast där numera finns ökad kvinnorepresentation, på två tendenser Jag har själv visserligen en väldigt lång sladd upp till de encefalografiska regionerna men enligt min erfarenhet, så har denna utveckling på något diffust sätt, inträffat, (men ämnet är för omfattande att  framställa i sin helhet, i en blogg). Som Yvonne Hirdman iakttagit: Kvinnan erbjuds fler beslutsområden att fatta beslut om,  (som en följd av den expanderande välfärdspolitiken), samtidigt som makten blivit dimmigare (den ena handen har inte en aning om vad den andre gör). (Detta har framför allt visat sig förödande för många under nuvarande högerregering, när arbetslinjen och nedskärningarna fått allt fler protester att tystna, och fler redan orättvist belastade, att arbeta (egen "uppdaterad" replik)).
.( Folk har hamnat mellan två stolar, för frisk för att vara sjukskriven, för sjuk för att jobba (egen "uppdaterad" replik)).
Hirdmann frågade  också om makten blivit "uttunnad". Om det är så, behöver en sådan utveckling inte tolkas negativt, menar hon likaså.

Om någon brytt sig..så hade Jesus funnits.

Arbetslöshet
Jag bodde sex månader i Uppland, för jag skyr allt som har med Sveriges hjälpinsatser för svenskar att göra. I inlägget ovan tycks det vara generellt så att svensken inget får för skattepengen.Särskilt utpekat är ju Göteborg, som vanligt, här betyder det mer att "det är göteborskt". Som vad den nya Götaälvsbron, ska heta.Ändå är jag här igen. Bott tjugo dagar i ett härbärge, "Lundby hotell". "Manligt" så det förslår. pundigt, med. En eldsvåda, ett sönderslaget rum, slag och skrik, allt vad lås, porslin och inventarier heter, i småflis. Humanister är satt på straffkommendering. Allt kvinnligt som inte är underordnat och städande, eller lidande, skapar "nervositet", säger våldsverkarna, och tjuvarna, som påstår sig trivas.
Generellt i Sverige,så finns det en mall och en standard, som alla ska anpassas till. Det finns inga jobb, och vems felet är, det är det bara löjligt att strida om.Globalt så finns det inte jobb på långa vägar, för alla.
Underkulturer, med så låg moral och diskussioner med mer än meningslöst innehåll, där den som skriker högst vinner, män som "äger" i "hierarkier", utan en "normal" arbetsplats,och alla dessa herrelösa djur, är placerade i varsitt rum, med olika standard, som "beskriver" deras värde. Som matas/ matar sig själva/ matar varandra, med litet "tjack", kanske. (Nästan så man började "beundra" deras arbetstider. Går inte så snabbt att stjäla kilovis med obrukbar teknik, dammsugare, och allt. Kan ju inte köpas för pengar och finns alltså inte tillgängliga när affärsstråken är bemannade).
 Eller kvinnor med acceptans för teorier så långt borta från normalliv, man kan komma och så långt borta från vanlig förväntan på vad ett meningsfullt liv ska vara, som det går. Aldrig sett maken till blandad ansamling människor, mitt emot "Science Park". Hur fort man hamnar där, har väl med att göra hur fäst man är vid en stor lurvig hund, som, hur jävligt han än brer ut sig, spretar och luktar och hur provocerad, negligerad och platshållen hans matte än blir..på nåt viss är han den enda som bryr sig..och indikerar att "nu går det an".. och " nu förstår jag var jag ska ta vägen"och...ja nu VET vi allt, av erfarenhet, han och jag.
Så, Merry Christmas, Paco, här finns ingen som tänder på.  (Jodå.. sonen brytt sig med..och lilljulafton har vi haft.. men ändå..) *Slår upp en psalmvers, då och då, för att jag inte vet min arma råd, och "rådet" var att jag inte skulle förhäva mig* Så GOD JUL, alla tjuvar, konor och underlåtenhetssyndare (Reinfeldt inberäknad). Väldigt såna "fina" barnbarn jag har, förresten!!!(Det om barnbarnen är ingen "ironi", de har lyckats min son och sondotter. Men det finns ju ingen "Garanti, eller gör det? "De andra", då, är det för att de "inte haft en far"?) "Hur många procent", beror på detta faktum?

Och tiden var inne, när hon skulle föda..

  men det fanns ingen plats för dem på härbärget..nej det fanns ingen plats..för alla platser var redan bebodda av Betlehems skattskrivna. Nu skulle det ske..Jesus färdades skyddad i Marias mage. . Hans föräldrar hade rest långt..för kejsarens skull. Inga härbärgen fanns att få. Inga alls längs den långa, dammiga vägen.(och de vise männens kameler hade Josef och Maria inte..men ett riddjur ändå).

Miljonprogrammet

som sjangserat har anställda därefter. Det är inte bara livsförnekelse som de begär av de boende, utan en massa pengar med. För ledningar som funnits i dekader,ska det betalas till de samvetslösa elbolagen, för golv som svämmar över av stopp i rören ska vi debiteras.Vi ska vara "tappra", inte bara det, det verkar som om vi inte förtjänar bättre.Klagar man, så hånas man.
Vi ska göra det så trevligt, med pengar vi inte har och de pengar som finns ska gå åt till "påminnelseavgifter", förseningsavgifter - om du efter tre års boende tycker att du måste prioritera klädsel, eller kontakt med omvärlden.Glömde jag nämna "utanförskapet!?
Det borde finnas ett sätt att omedelbart göra sig kvitt storbolagen, så fort men har chansen ta sig därifrån, men det finns det inte. Tre månaders uppsägning "both ways", och chanserna försvinner för individen, men storbolaget fortsätter håva in pengar, med krossande av individen som följd.Men bolagen arrangerar ju "folknöjen", som en utflykt om sommaren. Nog borde man väl "trivas". Visst, vi ,är idioter som bor där, men har inga alternativ, för politikerna har inte ordnat några. Huvudsaken är ju de själva bor bra och kan betala alla räkningar med sina fantasiarvoden..
Spontana protester över standard, lönar sig föga, bolaget har gjort  fukt och mögel till "standard" för den stora del av befolkningen som hankar sig fram, med eller utan ungar, med eller utan ålder, med eller utan sjukdom - det de har gemensamt är en inkomstklass som placerar dem i miljonbyggen. De fräscha små lägenheterna i andra områden hos allmännyttan, verkar förbehållen "ungdom" som flyttar hemifrån, och som för tillfället har en "profil" som passar bolaget och som socialsekreterarna (i deras egen ålder och med samma nationalitet?) oftare än sällan, hjälper dem att få. Det finns ett "deficit'" hos den som inte har en socialsekreterare, mamma utan sådan, kan plågas hur mycket som helst, av räkningar och föredettingar.
Varför inte "rik man anlitar advokat för att vårdnadstvista" och kontaktar sociala i st f att "mamman" gör det?
Utan "napp" där,. så får man betala advokatarvode i stället.Klaga på att mamman mår dåligt.ta ifrån henne ungen under förevändning att den också gör det. Vissa incidenter som inte förekommer i "trygga borgarhemmet" inträffar väl. Så jätteuppoffrande är ju inte borderlinaren, men desto mer besatt, kanske inte av personen i sig, men av rättvisa. (Och hur fan skulle hon annars må, hon har ju hela ansvaret). Vad skulle annars mannen sätta emot ett moderskap? Har jag inte rätt i det, borderlinare eller ej?
Nåväl jag har fått så mycket terapi som staden orkat erbjuda en borderlinare som efterfrågar rättvisa. Det var inte mycket som "specialiserade tandsköterskor"  på öppna vården kunde eller visste om sorg "uppfostran utan kärlek" - så det blev till att pensionera utan att ens arbetspröva. Höjden av fräckhet, att förutsatta att arbetsplatser är helt och hållet instrumentella och ute efter att kommodifiera mänskligheten och att protest bara är "besvärligheter" och inte en förbättringsmekanism. Några så dumma och oförlåtliga imbeciller som de i svensk öppenvård, letar jag efter - ska vara såna som behöver "hemförhållanden", och familj,men inte bidrar till "känslan", i så fall.
Nåväl, precis som med storbolagen, de går alltid vidare och krossar allt i sin väg utan tanke på att det är levande varelser de har ansvaret för.

De vedervärdiga(snart, men inte här, beskriver jag dem).

(Nu har jag mist allt, men jag ska ändå hem.Hur har jag stått ut dessa evinnerliga månader?)

 Jag ska bara tala om att det finns bolag, (suck) tydligen en mängd olika "former".Vad som ska skötas i ett bolag verkar oändligt(men gripbart), ändå är det frågan om det går att beskriva hur ett bolag blir till, "på något allmänt sätt".
Vad satter då ramarna, vad är det ytterst som bestämmer ett företags existens? Hot och möjligheter i omgivningen? Resurser och kompetens i egna företaget? Det är inte så att "marknader" kan styras om man bara använder rätt modeller, "strategier". Strategier kan vara omöjliga att göra upp och följa, det är i  så fall ett fixerat mönster inom företaget och handlingsstrategier för olika scenarion finns förstås.
Några styr väl ändå, någon verklig person - det är ju ändå så att några har möjliggjort existensen av detta (fiktiva) företag,
 Vilka styr då? Många olika ägarformer finns, och de har en röst på bolagsstämmorna.Ägarna vill saga sitt om hur kapitalet ska användas,(och de som driver bolaget är inte samma som de som  äger det, de som driver kallas företagsledningen).
Vad händer då om ägande och företagsledning /drivarna är separata(vilket de ofta är)? Ägarna vill ha koll,
års-och kvartalsrapporter och  vill veta att aktiens värde är stabilt.(Företagsledningen vill ha en varaktig karriär). Ägarna är traditionella, familjeföretag, de stannar som ägare, eller staten som också är stabil jfrt med finansiella ägare, som har en mer kortsiktig relation till det ägda. De gör sorti med Hirschmanns terminologi eller "exit".

People that honor their country, and soldiers that don't

Amurleopard film på svt2Lättläst, allsidig beskrivning av amurleopardens situation.