Priset för anpassning

är nog lägre än priset för att inte göra det.Att man kan och att dom låter en anpassa sig och att man går med på det, är nog väsentligt för ett människoliv.
Vad är då  främsta orsaken till att man inte är anpassad? Det är för jobbigt. Det är många som inte vill att man ska lyckas i a f. De" tycker inte om en" om man inte passar deras tider och gör samma dagsverke. Och man gillar knappt sig själv, ens, om man inte gör det. Kommer för sent.Man kompenserar med gymtider, då  känner man att man i alla fall går till något "självdisicplinerat" och där man kan få folk kasta vänliga blickar på en. Man har mod och uthållighet Då ä r man liksom lite utspejsrad.om man är som jag. Beror på man är intellektuellt lagd, det är bara inte så enkelt att man ger sig in i det där jante-spelet. Det ska va'"genuint". Man tar sig tid att snacka om det man känner sker och det är inte sprit och killar eller man och barn, hem och hushåll.
Det är försök till att förbättra ett system.Jag undrar vad det beror på? Man vill hitta"sanningen"(Sanningen "plus",är att man kan forma sin genmassa i det oändliga?Den "formade" genmassan " kan veckas och bindas "litet mer", än i sekvenser, är det inte så det är biologer? (Måste läsa på). Liberalismens idé om den "osynliga handen" som anpassar alla på en marknad så att var och en gör det den är bäst på, gäller ju bara i teorin.För man är inte bäst man blir det genom nya neuroner och synopser i hjärnan I verkligheten gör alla det de hankar sig fram på. Se Hirdmann. Men kanske det bara är "gammalt sossetänk".
Kanske att man är utspejsrad för man försvarar idéer mer än sig själv? Gör nåt med dig själv. "Satsa" är ju ALLTID mottot för en ung, och det har man ju gjort, (men man njuter inga frukter längre)(någonsin?)utan fortsätter på ett utspejsrat sätt att satsa, Fast ingen ser det. :).
Kanske "anpassning" till något som andra bestämt, helt enkelt inte går.Man ska "hålla kvar", för idealet är att "hålla". Men de är å andra sidan tråkiga männen för de har ett tråkigt liv, tycker vi kvinnor. Och parrelationer är tråkiga i långa loppet, om inte båda har själsdjup som en Bergman Så vad finns det att "hålla"?.
Själv är jag mest en avundsjuk feminist, och dessutom gammal så jag inte orkar så mycket. Eller är det hunden som "drar ner mig", gör mig sjuk och trött? Syriern sa jag kunde tävla med yngre, men varför trodde jag på det. Jag har aldrig haft förmåga göra en framtidsplan. Ett och anat dagsschema har jag dock lyckats upprätta och uppehålla, med blotta viljestyrkan  implementera det på andra med, Men aldrig trott på det.. Men då hindrar man ju andras fria utveckling, så har jag tänkt. Det är det jag innerst inne tyckt hela tiden. Osynliga handen är ett tvång, ja just det! man får låsas att man med nödvändighet faktiskt följer den och gör det man är bäst på fast på för ett för kapitalismen  "osynligt" sätt. Låt onkologerna leka vid sina instrument och lärarn vid sina  och eleverna.vid sitt. Mödrar, gjorde samhällsinsatser styrda av socialen och patriarkatet. Tvång, kanske.Några gör vad som kallas en samhällsinsats.Elevrollen är nog roligaste sättet att vara osynligt utspejsrat samhällsnyttig på. Och lycklig samtidigt..Inte ens vara helt
osynlig behöver man vara ,som en sådan.Man får ju tenta, då visar man att potentialen för nytta finns. I universitetet gör man nytta, men inte på lägre utbildningsnivåer. Man ska inte ge sig in på "gymnasietyska", igen precis, men kanske man skulle ändå.. : Som lärare oh  gruppledare, och med så mycket erfarenhet från föreläsare för större klasser, inser jag vikten med att vara rätt placerad i rätt sorts bänk, med rätt hör och synavstånd, för inlärningsprcosessen.Och aktiv bearbetning och intergrering.Längtar jag till Uppsala? Hjälp, tanken slog mig. Då får jag se till att de inte fimpar mitt studentkonto, där! *orka*Man får inte va med, inte delta med hela sitt kapital. Men det var sannerligen "beteendevetenskap" det jag ägnade mig åt. Hoppas det finns sparat det jag med stor lättnad såg att forskarna formulerat, jag tillägnade mig ämnet med stor möda, jag visste nte HR var ett universitetsämne, att det "fanns". Jämt nåt nytt, alltid någonting man intehinner tillräckligt.I Uppland,berodde det på att kylan faktiskt frös dunjackor, bl a, till stel prasslig folie: Annars såg jag Hugin och Mugin och kände Bergslagenvibbar i bergssluttningarna och närhet till min "präktiga" underbara barndoms bergslagenidyll. Men de, ungdomskamraterna, har kämpat där, jag här."The show  must go on" dit "den osynliga handen" lett en.(Sicket ett trams! Jag tror att nåt "ännu osynligare än handen" lett mig!?Åt var och en en egen idoliserad och idylliserad barndom, men hur mycket GOTT, såg jag inte i dem. :)

Fascismen och folkviljan

För de som valt fel statsminister, finns det inga ursäkter.
Men de tycker att om de väljer nån som vill propagera och inte diskutera, en som ger ut propagandaskrifter och sedan håller sig i skymundan, så att det ensidiga resonemanget, odebatterat och oemotsagt förstärker bilden av arbetslinjens politik, i Sverige, idag, som om det vore det enda möjliga alternativet, så har de valt någon otroligt bra.En riktig logiker har de valt, en som tycker, att i  Sverige måste "alla jobba" hur de än blir behandlade och att de som inte jobbar kan dö.(Strejka, eller säga ifrån, går inte, det förlorar vi i konkurrens på. Så va med i facket ska va dyrt, (så vi inte går och gör oss arbetslösa och inte jobbar, bara för att få det bättre, "i onödan")..
Varför det heter att vi måste jobba, "jobba", med skolinsatser och affärsjobb(med att inskola alla i svenska och sedan inte ha bostäder och jobb till dem ) att tvångsflytta svensken för bostäder blir för dyr när hon fockats ur "fas 3", och varför det är just jobba, med skitjobb, bland skitmentalitet, som är jordens framgångsrecept, är väl ännu inte helt utrönt. Eller bevisat.:)Jobba för att skatta, så de som tjänar mer (männen) får göra avdrag så att könsskillnaderna/orättvisorna vidmakthålls!

Sverige har halkat efter i produktionsduglighet. Nu är det bara Kina som har råd vila på sin nedsmutsade mark och skörda lagrar, genom att låtsas ha "levnadsstandard"=fritid. Eller har vi i Sverige så mycket fritid även på jobbet, och så mycket lön och fritid (också på fritiden) (gäller mest män) att vi avseende fritid har lika mycket  levnadsstandard, som Kinas unga?

 Sverige kan enligt Reinfeldts propaganda, INTE ha det=fritid och levnadsstandard samtidigt
Angående profit så vet man hur den uppnås, men för att det ska kännas meningsfullt, vill man att vinsterna ska fördelas. Eftersom de inte gör det utan kommer bara profitören, till gagn,  så verkar det som.om levnadsstandard, har mycket litet med privatprofit att göra. Om inte förtjänsterna i vård, omsorg, och skola, speglar dess kvaliteter, vill säga! Om det vore så väl. Snarare är det så att den som är sjuk och den som är i skyddsbehov, får ta hand om sig själv.(!) Anställda behövs inte för vanliga skitåkommor som cancer och annan folksjukdom.
,
Jag funderar på vad som utmärker fascism och kanske ska ta reda på det. Att individen är underställd statens behov, därstaten är allt och därför kräver den en "auktoritär", demokratisk ledare som ser till att staten utövar en politik, som gynnar allas välbefinnande och bevarande- och därmed ser till "allmänviljan".i stället för vars och ens egen vilja.Staten är en kropp som måste bevaras och den får inte splittras, inte i flera viljor, i flera partier, eller flera fackföreningar, exempelvis.
Historiskt har fascismen varit ultranationalistiskt och antisocialistiskt. Man var emot den pacifistiska socialismen. Fascismen ville erövra italienskspråkiga områden och grundade en totalitär enpartistat, Vatikanstaten

Ok.  Man e nån som andra lever känslor ÅT, alltså dom lever dom åt MIG (som om man behövde dom (känslorna)).*jiizuz* I den här situationen blir"känslor" räddningen. Man e ett vanligt "förortsfruntimmer".Åsså är det höst å man vill mysa vid TV:n, men vad händer, nå'n snoppar ur den. Det har blivit så mångkulturellt, att man inte vet vem som är ens fiende, men troligen"ALLA".Det är väl inte poppis att påstå att dom utnyttjat en å att det är därför man sitter här.

Vilken tid hade ni att ha semester?

Vad det känns snopet att sonen haft semester,och man ingenting har märkt! Danmark, Köbenhavn och Esbjerg, så de rörde sig i sydlig riktning ?  Var det viktigt? Visst! Status för barnen och personliga minnen för var och en. Individen måste ha tidigare erfarenheter att relatera till, måste uppleva, annars blir hon "Dum". Se på dinosaurien. Dess omgivning förändrades inte på miljoner år och hjärnan fortsatte vara pytteliten.
Vad mer "märks" inte skillnaden på? Att tiden går? Och man är inte ensam om att uppleva det, men tar den för given Man har en gemensam tidmätare och en gemensam måttstock och en gemensam miljö." Tiden", som bara "något" som vi förflyttar oss med i tanken.
Anpassligheten då, märker vi den?
Utsatthet kontra skydd?
Den ene så jagad, den andre så trygg.

Ett brå(o)kigt liv

Det ska gudarna veta att det finns bra och dåliga människor.

 Nu uttalar jag mig "på okänd mark" men är de få borgarna,
 isolerade?
Fattigfolket likaså? Det kan ju bara finnas dessa två
"grupper",om vi ska generalisera.
Är någon av dem "bättre"?

Det krävs långt levande i vardera miljön, för att kunna
uttala sig "med säkerhet".
Och vi var överens om att vi levde i samma tid, rent
skenbart.
Tiden försiggår ju som bekant i vår tanke.

Jag lever just nu i Hammarkullen,
 vilket verkligen är en mil
(och sju kilometer) från city,
 fast det räknas som samma
 stad. Göteborgs.
 Jag har levat med några som ser
bara litet ur verkligheten,
precis som "normalsvensken",
men beroende på bakgrund,
ser "dom" det, ur ett helt annat kulturperspektiv.
Folk som bor här, halvt svenska eller "svenska
 på ett nytt sätt"/nysvenskaoch som "medvetet",
(av staten), eller av en slump,lockats hit (av rykten
och av egna beslut, av bekantas bekanta, av
"drömmar",av den "fria rörligheten", e t c)
De fuckar upp Sverige,
(liksom ungdom skulle göra det,
om de fick fria tyglar),men de
behövs lika mycket, som vi.
 Moment 22,
 eller nåt.
.På ett eller annat sätt
 har de hamnat i Sverige
med följande av de "rätta"
migrationsreglerna,
lockade av det
kalla Nordens"möjligheter".
Dessa möjligheter är väl tre till fyra,
arbete, bostad,
befrielse från visst förtryck,
(som snart och osynligt ersätts
 med annat)
och så detta diffusa:"jämlikhet",
(jo det finns jämlikhetsindex i världen,
 visste ni väl).

 Inte ens var vi medvetna om, vad folkhemmet
 skulle ge oss,(och vad vi skulle ge det)
förrän det var ersatt med någonting annat,
 teknologidrivet.
Och samhällsvetarna klarar inte av att forska,
 i den takt som gör att "vi" kan förstå
utvecklingen
och leda den.
(Humaniora förstår man, naturvetenskap,
 förklarar man).( Därmed räcker det väl
 att eliten förstår?)

To hold or to whore? Klass, kön, etnicitet.

"Gifta sig av lust"
Reflektioner kring ett TV-program.

När man såg programmet om iranska imaner och deras suror och bilderna från Iran, fick man en insikt i hur svårt "moderniteten" gör det för kvinnorna. Och för männen!
 Från arrangerat äktenskap, på familjens villkor till ett på imanernas. Där mannen rör till det för alla. Han har en förköpsrätt, till frihet, men styrs av traditionen att änkor och äldre kvinnor har "rätt" till någon som tänker på dem. Och frånskilda?
Det blir därmed inte så att han alltid "gifter sig av lust"
 om han inte kan få imanen att kontraktera ett s k
 korttidsäktenskap.

En "frihet" där han inte helt kan släppa den
 gamla traditionen att "tänka sig"/ ha en skyldighet
 gifta sig med en äldre brors fru (exempelvis) men där han köper sig
 en "urban valfrihet" av patriarkatet, i stället för att lyda familjepatriarken. En urban valfihet med ett (förnuftigare? snällare?) traditionellt tänkesätt? Förnuftigt och nödvändigt så länge det inte finns ett socialt skyddsnät, för kvinnor.Men ekonomiska garanter innebär också att det tar stopp där. För svenska kvinnan har det ju så bra, i sitt "förnuftiga" synsätt, det starkt ekonomiserade. Hon får kosta samhället, men då får hon också finna sig i det samhället erbjuder!
Man kunde inte låta bli att förundra sig över varför de där nere, för det första, inte ägnar mer tid åt att försköna sin yttre miljö,(ingen social välfärd)och för det andra, låter kvinnorna arbeta,(ingen jämställdhet). Abetarklassen i sin medelålderskris (?) kvinnorna skildrade som
beroende av männen, som är
de drivande, de som har ett arbete. De som kunnat finna en försörjning  i staden, de som
kan åstadkomma relationer, av ekonomiskt inkomstbringande slag., (som väl knappt  räcker till mer än hyra och mat, i de torra och osköna städerna)

Helt spontant:. Vad ska Teheran ta sig till? Där är ju präststyre, ända sedan Mose tid. och underklassens män drömmer om oskulder, som de alltid gjort. i alla delar av världen, medan imanerna skenheligt predikar att mannen i ett (nyuppfunnet?) modernt" äktenskap, d v s äktenskap i väntan på att det riktiga och hållbara livet ska börja, "inte får penetrera henne, vare sig framifrån, eller bakifrån". :)
 I all "välmening" och omsorg om flickebarnet som ju måste vara "ren", om och utifall, ett "riktigt kap", från en "riktig familj", med tiden gifter sig med henne, så att hon får "riktiga barn", skyddade, mätta och utbildade. :)

Västvärlden vaktar likaså på sina döttrar i medelklassen, men med arbetarklassens döttrar är det inte så noga. Gott eller ont?

Försvinner mannen, får kvinnan bära hundhuvudet, "whereever she is"-och barnet får utstå en del av förtreten. Om skilsmässor betraktades som en rationell akt, en  logisk konsekvens,  kändes den mindre som en svek, då?Men när resultatet av "försvinnandet" blir en  större börda, gör den oss till klokare människor? Särskilt kvinnor väntar med att försöka på nytt.Hon tänker sig för.

 Men i öst, urban, eller inte, tänker man två gånger. De har trots allt kvar dödsstraff på en del handlingar varav några, är såna som vi i väst i stället  kan få föräldrapeng för. Tror jag. (*Vad litet man vet*). Underhåll, finns väl bara i väst?

Men låt oss återgå till fenomenet "korttidsäktenskap". Mer där i öst, än i väst , mest i deras underklass, finns det få ting som ger människor mer status, stolthet eller annan förströelse, än just en parrelation och  de försöker därför  följa de sura-anvisningar som kan möjliggöra "korttidsäktenskap".
 
Nu kommer vi till "det heta".:)

Programmet hette "Gifta sig av lust" -
alltså motsvarande, (eller syftande på), en "erotisk besatthet", och liknande.

Denna "lust" går man då med till imanen,där man får ställa sina frågor om vad som är tillåtet och inte att göra i relation till kvinnans ålder och status på köttmarknaden.Sen betalar man sina 200 000 ( en summa, som senare nämndes i  programmet, av en "försmådd" "bordellmamma, in spe, eller för att inte använda oss av metaforer, sades "på skämt" en kvinna som erbjöd vackert sällskap till en man (och gjorde samma sak som imanerna, bara, men när en kvinna gör det, blir det "fulare", och maktlösare), i landets valuta, och får ett papper på sitt korttidsäktenskap.

Äktenskapet upphör automatiskt, efter den köpta tiden (Tiden man är korttidsgift förfogar över sin sexualitet och sin gängse partner enligt gängse förfarande). :)
Efter avtalstidens slut, tycks vad gäller ceremonier,det vara lätt att bara gå. Inga uppslitande och förhalade turer inför domstol och inga anklagelser som haglar, i bästa fall. Om man inte är nöjd med sin partner, utan tycker denne är ett stort skämt, att man själv är det, eller behandlas som man vore det, återgår man bara till sitt tidigare singelliv, efter den avtalade tiden.

Gott så? Enkelt? Är det inte precis som i Sverige/väst?

Jo! Bara med den skillnaden att tingsrätten ska ha reda på varför man skiljer sig, och andra parten och tingsrätten själv, kan förhala det.För barnens skull, för bostadens, för "smärtans", skull.".

Så om våra äktenskap är längre, är det ibland därför, att man så tydligt deklarera inför åhörarna att man lovar ära och älska, och hålla ihop tills döden skiljer en åt: I sjuttiotalets Sverige var "att ära och älska" att vara jämlika.

Dock kan ingen,  som inte var med,  förstå styrkan och kraften i "att befrias från auktoriteters" ok. Att få vara ung!Och att man sen, fullt utbildad (och snart med barn på väg:)
 möttes med överseende, i det lössläppta 70-talet, för att man ville ha upplevelser som en man, lika,
korta och intetsägande och snabbt övergående, och "fullt av dramatik, aldrig särskilt svårt."bara tills man var hemma hos "sin" stora fina jämlike man, igen. Den svenske mannen var inte helt beredd på "den nya tiden", kanske bara min var det, (för han kom från en jämlik familj). Kvinnan (jag) var det,  det fanns känslor som bara forsade under den "ungdomstid", den utbildningstid, som avlöste tonårstidens brusande "berusning" av musiken.

Utan musiken - ingen sexuell revolution? Ingen befrielse från blygsel och skam? Ingen revolutionär tåga. :)
Men i det långa loppet, en vinnande man, (för "normen" att han är eftersökt och gynnad?) -
kraven är mindre på utseende och kunnande, han har lov ta lättare på saker och ting. 
Ålder är "tolerabel" - man är tillvand med den
för man har haft lov att utveckla den i gemenskap med andra, och inte gett den sjukdomsprägel. För arbetarklassens kvinnor, för den projektanställde, för korttidsvikariat, för den frånskilda,
är det däremot "kört". Man fårförsöka återgå till rester av en familjegemenskap, som inte funnits. Den unge mannen, sonen, eller den invandrande, som behövde permanent uppehållstillstånd hjälpte oss inte, precis.

Kvinnoslaktarna

Om makten
Jag ska säga något om hälften av den tredje av världens största handelsvaror: Världens tredje handelsvara buntas nämligen ihop(av icke protesterande och därmed tyst accepterande vetenskapsMÄN), till EN, nämligen gruppen "kvinnor och barn".

När vi pratar om sexhandel, pratar vi om maktlösa grupper, då tycker ni kanske, att "infantiliseringen" av gruppen "kvinnor" är ok?

 Eftersom de båda grupperna har likheter, de är underordnade den sexualiserande makthavarens resurser, (det som ger denne makt att sexualisera dem), är de därför"ett och samma"?

 Om kvinnor inte kan skydda sina barn, eller sig själva, är de därför själva barn? Vi får nog omdefieniera vad "barn" har för betydelser, i så  fall.

Nej, kvinnor är inte barn, även om "GUD själv", "the finger of God" vill att de ska vara ödmjuka och böjda och (för-)krossade.
 Men slavar då? Ja.

Under män och under barn! Nu finns det ju somliga som hävdar att "barn är deras allt". Och att också "män" är det. Om vi tittar in till en kvinna som är ensamstående, med barn: Försörjningen måste då också vara "deras allt". Eller hur?

Så resoneras det i mansvärlden, i rättsfallen, (se Judge Judy, amerikanska "autentiska" tvistemålsfall) och resonemangen gör det nästan straffbart att inte klara barns försörjning, och verkar ingå i det mytiska (och för kvinnor orättvisa)förnuftet.

Kvinnor bör då fråga sig: Hur ska ALLTSÅ, ett rimligt liv med barn, vara, för att bestå? M a o hur går det för kvinnorna i världen "att försörja sig"?

(Vi bortser härmed från de aidssjuka, som inte medicineras, de stympade, de som dör i barnsäng, de som våldtas och torteras och som hålls instängda av männen. De rädda, de gamla och de som tyngs av barnafödande.Vi borde förresten, hur betungande vetskapen än är,inte bortse, så låt oss då inkludera dem.)

 En solidarisk världsordning- en utopi? Man måste först och främst fråga: Är världen rättvis? På detta vet vi svaret.

Men. Gruppen kvinnor i världen ska först och främst avskiljas från gruppen barn och inte infantiliseras. Först och främst kanske, för att det är vetenskapsmän i vår del av världen som beskriver kvinnor och barn som om de vore en grupp man kan klumpa ihop. Att bli förknippad med barn och slaveri gör det politiska deltagandet som jämlik med männen, i vår del av världen, väldigt, problematisk, då vi ständigt måste omdefiniera kvinnan som jämlik och detta  inför "talibanögonen", "de traditionella", de fördomsfulla, de som är inneslutna i det Bourdieu kallar "det mytiska förnuftet".

Vad som än måste till för att överleva, så måste ägarförhållanden och arbetstillfällen  först fördelas mellan män och kvinnor. Jag vill därför ge er några "hälften-av- tredjedelar"- fakta till. Eller förresten. Ni fick dem i länken ovan. Ni får dem i fortsättningen i små portioner, på detta blogginlägg. Dessa ska bestå av resonemang av valda delar av ovanstående riksdagsmotion. Andemeningen, ska vara, det bedrägliga mansstyret. Det som bara gynnar de kapitalsstarka. Vad  gör man mot att t ex bara en procent av  USA:s befolkning - de som är mycket rika, behärskar agendan, så att ett utarmat proletariat, får sämre och sämre levnadsförhållanden?
Kan vi bevisa att en liten procent av folket styr över de andra?