Ett brå(o)kigt liv

Det ska gudarna veta att det finns bra och dåliga människor.

 Nu uttalar jag mig "på okänd mark" men är de få borgarna,
 isolerade?
Fattigfolket likaså? Det kan ju bara finnas dessa två
"grupper",om vi ska generalisera.
Är någon av dem "bättre"?

Det krävs långt levande i vardera miljön, för att kunna
uttala sig "med säkerhet".
Och vi var överens om att vi levde i samma tid, rent
skenbart.
Tiden försiggår ju som bekant i vår tanke.

Jag lever just nu i Hammarkullen,
 vilket verkligen är en mil
(och sju kilometer) från city,
 fast det räknas som samma
 stad. Göteborgs.
 Jag har levat med några som ser
bara litet ur verkligheten,
precis som "normalsvensken",
men beroende på bakgrund,
ser "dom" det, ur ett helt annat kulturperspektiv.
Folk som bor här, halvt svenska eller "svenska
 på ett nytt sätt"/nysvenskaoch som "medvetet",
(av staten), eller av en slump,lockats hit (av rykten
och av egna beslut, av bekantas bekanta, av
"drömmar",av den "fria rörligheten", e t c)
De fuckar upp Sverige,
(liksom ungdom skulle göra det,
om de fick fria tyglar),men de
behövs lika mycket, som vi.
 Moment 22,
 eller nåt.
.På ett eller annat sätt
 har de hamnat i Sverige
med följande av de "rätta"
migrationsreglerna,
lockade av det
kalla Nordens"möjligheter".
Dessa möjligheter är väl tre till fyra,
arbete, bostad,
befrielse från visst förtryck,
(som snart och osynligt ersätts
 med annat)
och så detta diffusa:"jämlikhet",
(jo det finns jämlikhetsindex i världen,
 visste ni väl).

 Inte ens var vi medvetna om, vad folkhemmet
 skulle ge oss,(och vad vi skulle ge det)
förrän det var ersatt med någonting annat,
 teknologidrivet.
Och samhällsvetarna klarar inte av att forska,
 i den takt som gör att "vi" kan förstå
utvecklingen
och leda den.
(Humaniora förstår man, naturvetenskap,
 förklarar man).( Därmed räcker det väl
 att eliten förstår?)