Nä. Jag tror inte att det handlar om "Feg anpasslighet" längre. Det handlar om etablissemangets oerhörda maskineri för att dominera oss, det handlar om markägande och om dollartecken till ögon, och om vem som kan visa att den är någon, som slimmar kostnader mest. Kort sagt: Det handlar om ekonomi.
Det här är en sådan där mild vårkväll, när man borde ha en flaska gott vin till sällskap, men nu bor man i "antingen-eller"-landet, där man i min ålder, dricker till fredagsknullet på sin höjd. Om man inte är en riktig konstnär och ensamvarg, vill säga och bor i något konstnärskvarter, som någon byggherre i sin godhet låtit stå kvar.
Man undrar vad som driver utvecklingen. Inte utan att man skulle vilja ha tillgång till sin S&T-böcker igen, men eftersom jag är den ende som inte lyckats få mitt barn förstå vikten av blodsband, d v s att även om man låter en känsla styra handlandet, ett hat till en mor eller en far, t ex, eller styrs av en tanke om sin egen större betydelse i den historiska kedjan, eller i marknadsvärde, att just man själv är det första i (familje)historien som är värd att bevara, (och därför hyser en önskan om att bryta med det gamla familjebandet, att förgöra, och "ersätta" det med nya "band"), man ändå, bibehåller och medverkar till bibehållandet, av en familjs kultur! Detta innebär, att även om man i den moderna tiden brutit upp fogarna mot omvärlden och befriat familjen från barriärerna och skygglapparna mot densamma omvärld, så ska man bevara det som intagit skygglapparns plats, d v s den nya kulturen, som familjen innehåller.Det nya vetandet hos individerna i familjen ska respekteras och tas tillvara inom familjen och ska ska ses som ett led i en ny utveckling/kultur i familjen!Så att även om det gamla är"borta" för alltid, "i det förflutna", så finns familjens kultur kvar. Om man har har mognaden och förmågan att analysera familjekulturen, så ser man att denna kultur är något så mycket mer, än minnen av en svunnen, lycklig eller olycklig, barndomstid. Omvärlden och världen är med största sannolikhet inte stationär och statisk utan förmodligen ett system som blott under vissa ögonblick kan uppfattas som stabilt. Man bör inte enbart lita till sina första intryck, eller första bästa "känsla"! Om man i vardagslag förblindas av att bevara "Soppskålen", och ur dess inre vill ösa bara den gamla familjekänslan, så finner man skålen snart vara tom! Och om den så bara är litet bränd lera, så är hypotesen, att soppskålen, måste man uppfatta som något att ösa ur, för familjens bästa, något man kan fylla och tömma, igen och igen( men det går ju inte när gossen envetet sätter soppskålen på huvudet och lever där som i en kokong!)
Det här är en sådan där mild vårkväll, när man borde ha en flaska gott vin till sällskap, men nu bor man i "antingen-eller"-landet, där man i min ålder, dricker till fredagsknullet på sin höjd. Om man inte är en riktig konstnär och ensamvarg, vill säga och bor i något konstnärskvarter, som någon byggherre i sin godhet låtit stå kvar.
Man undrar vad som driver utvecklingen. Inte utan att man skulle vilja ha tillgång till sin S&T-böcker igen, men eftersom jag är den ende som inte lyckats få mitt barn förstå vikten av blodsband, d v s att även om man låter en känsla styra handlandet, ett hat till en mor eller en far, t ex, eller styrs av en tanke om sin egen större betydelse i den historiska kedjan, eller i marknadsvärde, att just man själv är det första i (familje)historien som är värd att bevara, (och därför hyser en önskan om att bryta med det gamla familjebandet, att förgöra, och "ersätta" det med nya "band"), man ändå, bibehåller och medverkar till bibehållandet, av en familjs kultur! Detta innebär, att även om man i den moderna tiden brutit upp fogarna mot omvärlden och befriat familjen från barriärerna och skygglapparna mot densamma omvärld, så ska man bevara det som intagit skygglapparns plats, d v s den nya kulturen, som familjen innehåller.Det nya vetandet hos individerna i familjen ska respekteras och tas tillvara inom familjen och ska ska ses som ett led i en ny utveckling/kultur i familjen!Så att även om det gamla är"borta" för alltid, "i det förflutna", så finns familjens kultur kvar. Om man har har mognaden och förmågan att analysera familjekulturen, så ser man att denna kultur är något så mycket mer, än minnen av en svunnen, lycklig eller olycklig, barndomstid. Omvärlden och världen är med största sannolikhet inte stationär och statisk utan förmodligen ett system som blott under vissa ögonblick kan uppfattas som stabilt. Man bör inte enbart lita till sina första intryck, eller första bästa "känsla"! Om man i vardagslag förblindas av att bevara "Soppskålen", och ur dess inre vill ösa bara den gamla familjekänslan, så finner man skålen snart vara tom! Och om den så bara är litet bränd lera, så är hypotesen, att soppskålen, måste man uppfatta som något att ösa ur, för familjens bästa, något man kan fylla och tömma, igen och igen( men det går ju inte när gossen envetet sätter soppskålen på huvudet och lever där som i en kokong!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar