Summa sidvisningar

tisdag 25 oktober 2011

Om Tummelisas död

Nä, den får ni inte läsa om förresten. Tummelisorna idag är stora monster själva. Behöver inte gifta sig med vare sig paddor skalbaggar eller mullvadar. Så länge dom inte inser, att dom är fångar hos förvaltare, kan de flyta omkring och säga ljuva saker, i sina  små vattenpussar, med valnötsskal att segla i, kisande mot solen, eller med pannan i skarpsinniga veck. Bara hon inte ställer sig framför paddorna och tror att hon kan yttra något av dignitet, eller något som inte paddorna kommer förvränga och deformera, in absurdum  så håller sig monstertummelisa och  flyter omkring och tänker saker för sig själv - och hon lägger sin framskalle i djupa veck, där hon går så moloket genom staden.
De som inte blivit fullständigt galna, förstås. Fuck you, fuck you, in eternity. SE DÄR. DÅ måste paddorna ingripa och de smackar bredkäftat och slemmet drägglar och vårtorna tar sig rent monumentala proportioner. De stackars fula paddorna, så gärna de hade velat bli kyssta.  Hur man kan göra nåt så fult som denna stad och ha så fula människor däri, är mig en gåta. Saken är, att paddan inte kan få ur sig annat än slemproppar när den tänker - det måste saken vara!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar